Om Technology Prosperity Deal, Palantir och avsägande av demokratisk insyn
Den 22 maj 2026 undertecknade utrikesminister Maria Malmer Stenergard och USA:s utrikesminister Marco Rubio ett memorandum of understanding i Helsingborg, i anslutning till Natos utrikesministermöte. Dokumentet kallas Technology Prosperity Deal och täcker allt från artificiell intelligens och kvantteknologi till rymdsäkerhet och försvarsinnovation. Regeringen beskriver det som en "politisk förklaring av avsikter" utan juridiska eller finansiella förpliktelser.
Den formuleringen är korrekt – och samtidigt vilseledande. För frågan är inte om avtalet är juridiskt bindande. Frågan är vad som händer med den demokratiska insynen när en stat överför sin tekniska förmåga att utöva våld till ett annat lands industrikomplex. Denna artikel testar en hypotes: att den svenska staten, genom avtal av detta slag, avsäger sig kontrollen över statens våldskapital – till teknokratins förmån.
Exempel som följer artikeln genomgången är Palantir Technologies, det amerikanska försvarsbolag vars VD, Alexander Karp, våren 2026 publicerade ett tjugotvåpunkters manifest om hur samhällen ska styras. Karps värdegrund är teknologisk patriotism: Silicon Valley har en moralisk skuld till nationen och måste delta i dess försvar, och etik är inte en begränsning utan en plikt – men i detta synsätt finns medborgaren bara som mottagare av levererad trygghet, aldrig som demokratisk suverän. Simone de Beauvoir skulle påpeka att att kalla detta val för plikt är ond tro: ett aktivt val som gömmer friheten bakom påstådd nödvändighet, där demokratins röst ersätts av patriotismens tvång.
På ytan är memorandumet och manifestet två olika texter: det ena är diplomati, det andra företagsideologi. Men de talar samma språk. Och det språket är värt att läsa noga.
En förvarning: artikeln är ett tankeexperiment. Memorandumet är icke-bindande, innehåller inga pengar och kan sägas upp med 180 dagars varsel. Att hävda att Sverige "säljer" något är därför en skärpt tolkning – vi ska vara ärliga med var bevisningen är stark och var den är svag. Men som vi ska se finns det goda filosofiska skäl att ta hypotesen på allvar.
Alexander Caedmon Karp, född 1967 i New York och uppvuxen i Philadelphia, är ingen typisk teknikhaj. Han växte upp i ett aktivisthem – en barnläkare och en konstnär som han beskriver som hippies – och kallade sig socialist i ungdomen. Utbildningen är humanistisk: filosofi vid Haverford College, juristexamen vid Stanford, doktorsexamen i social teori vid Goethe-universitetet i Frankfurt, där han studerade under Jürgen Habermas. Vid Stanford träffade han Peter Thiel, och 2003 grundade de Palantir.
Idag är Palantir ett av världens mest värdefulla teknikbolag. Mjukvaran används av amerikanska försvarsdepartementet, FBI, Nato och brittiska myndigheter. Det AI-drivna systemet Maven har enligt The Washington Post använts i USA:s operationer mot Iran. Karp har i eget spånat beskrivit bolagets uppgift som att "skrämma fiender och vid tillfället döda dem".
Den 18 april 2026 publicerade Palantir en sammanfattning av Karps bok The Technological Republic i tjugotvå punkter på X. Inlägget fick 36,8 miljoner visningar. De flesta punkterna handlar om kultur, religion och politikens tillstånd. Men fem av dem utgör manifestets politiska kärna – och de är de punkter som memoardokumentet oväntat nog ekar.
Punkt 3: En kultur eller civilisations dekadens förlåts endast om den förmår leverera ekonomisk tillväxt och trygghet för allmänheten. Legitimitet görs till en leverans.
Punkt 4: Mjukmaktens gränser har exponerats; hård makt i detta århundrade byggs på mjukvara.
Punkt 5: Frågan är inte om AI-vapen byggs, utan vem som bygger dem. Motståndarna pausar inte för "teatraliska debatter".
Punkt 8: Tjänstemän behöver inte vara våra präster – ingen verksamhet som betalade sina anställda som den federala staten skulle överleva.
Punkt 10: Politikens psykologisering leder vilse; de som söker mening i politiken blir besvikna.
Lägg märke till mönstret. Politik bedöms på dess utdata. Organisatörerna ska komma från industrin.
Det offentliga samtalet är i bästa fall ett föråldringstillstånd – "teatralisk", i Karps ord. I punkt 9 och 10 riktas kraven mot tonen: mer nåd mot dem i offentligheten, mindre själsliv i politiken. Men ansvaret för att skapa denna politik, pekar inte mot medborgarna. Det pekar uppåt, mot eliten.
Eliot Higgins, grundare av Bellingcat, satte fingret på vad det handlar om: Palantirs punkter är ingen filosofi som svävar i luften – de är "den offentliga ideologin hos ett företag vars intäkter beror på politiken det förespråkar". Dag efter manifestet skrev Joseph Webster på X: företag bör inte publicera manifest om hur samhällen ska fungera; när privata bolag tar sig rätten att vara regering är det ett hot mot nationell säkerhet. Professor Shannon Vallor var tydligare fortfarande: "Every alarm bell for democracy must ring."
Här kommer Technology Prosperity Deal in.
Avtalet mellan Sverige och USA, signerat 22 maj 2026, omfattar bland annat utveckling och spridning av "trusted AI" och "trusted technology stacks", samarbete om försvarsinnovation, "reducering av regelfriktion där det är möjligt", kvantekosystem och rymdsäkerhet. En gemensam kommitté, Joint Committee, ska driva genomförandet.
Läs nu manifestets punkter mot memorandumets formuleringar, och märk hur de förstärker varandra:
Punkt 3 förklaras att en kulturs legitimitet mäts i levererad tillväxt och trygghet. Memorandumets ingress lovar att tekniken ska "fortify freedom and prosperity for generations to come". Prestationslogiken – legitimitet genom leverans – är inte längre en Aska-punkt. Den är nu svensk-amerikansk politik.
Punkt 4 slår fast att hård makt i detta århundrade byggs på mjukvara. MOU:n binder samman "economic prosperity and national security" i samma mening om "secure and trusted technology infrastructure". Avsikten att etablera amerikanska teknikstackar i svensk infrastruktur är manifestets punkt 4 i diplomatisk förpackning.
Punkt 5 förnekar att frågan om AI-vapen är öppen för debatt. I memorandumet sker samarbetet om AI, kvantteknologi och försvarsteknologi i expertforum – Joint Committee – utan riksdagsbehandling i förväg och utan offentlig öppen debatts prövning av de konkreta besluten. Besluten flyttas från den demokratiska arenan till teknokratiska arbetsgrupper.
Punkt 8 hånar tjänstemännen som "inte behöver vara våra präster". Memorandumets fras "reducing regulatory friction where possible" förutsätter samma sak i diplomatiskt språk: att regler – folkvalda lagar och myndigheters granskning – är en friktionskostnad som ska minskas. Tjänstemannen som bärare av folkvalt mandat omformuleras som ett hinder i processen.
Punkterna 9–10 kräver nåd mot offentligheten och avstånd från politikens "psykologisering". Memorandumet gör politiken teknisk – och den som ifrågasätter tekniken riskerar att framstå som obetydlig, som någon som inte förstår expertisen. Det är detta som är nedflyttning av delaktigheten, på ett lugnare sätt än någon manifestpunkt.
Eller formulerat som hypotesen i artikelns titel: genom att lägga beslutsfattandet i tekniska kommittéer istället för i riksdagen och genom att bygga infrastrukturen på amerikansk mjukvara, avsäger sig den svenska staten möjligheten att demokratiskt granska det egna våldskapitalet. Det säljs inte på en marknad – det smygs ut genom en teknikstrategi.
Jürgen Habermas beskrev 1968 i Teknik och vetenskap som ideologi hur demokrati kan tömmas genom att politiska frågor formuleras som tekniska. Det är enligt honom precis vad som händer när expertsystemet ersätter den offentliga öppna diskuterande debatten.
Habermas skulle se det kausala sambandet direkt: Karps manifest (punkt 5: debatten är teater, motståndaren fortsätter oavsett) uppfylls av memorandumets form. Besluten förskjuts till Joint Committee, till "dialoger om regler och policy", till en expertmiljö dit allmänheten inte har tillträde. Det är den klassiska teknokratiska rörelsen: de frågor som rör alla, fattas utan alla.
Det som är värt att notera är att Karp, precis som memorandumet, talar om trust. Men för Habermas föreligger inte trust genom en rapportering, utan genom deltagande. Enbart ett rykte om att "trusted stacks" byggs, utan offentlig granskning av innehållet, är det motsatsen till en deliberativ offentlighet. Det är förutsättningen för politisk legitimitet – inte dess ersättning.
John Rawls begränsade sin rättviseteoris giltighet till samhällets grundstruktur – institutioner som fördelar frihet, makt och möjligheter. En militär teknologiinfrastruktur är, oavsett vilken avtalsform den klär sig i, en del av grundstrukturen.
Rawls publicity condition är klipp-punkten: samhällsordningens principer ska kunna vara offentligt kända. Nu är memorandumet – paradoxalt nog – fullständigt offentligt, men fullständigt icke-bindande. Det ådrar inga pengar, inga specifika leveranser, ingen garanti. Det ger bara en riktning. Medborgaren vet alltså inte vad som kommer – bara att samarbetet "avsiktligt" skall utveckla "trusted technology stacks".
Ändå betyder den riktningen något konkret: varje amerikansk teknikstack som installeras i svensk försvars- eller hälso- och sjukvårdsinfrastruktur skapar ett beroende som är svårare att riva upp än 180 dagar. Palantirs kontrakt fungerar på samma sätt: separat project-specific agreements (dock nämns inte direkt i memorandumet). Grundstrukturen förändras alltså genom anslutning, inte genom beslut. För Rawls är detta en förlust av legitimitet: det som inte kan granskas offentligt kan inte samtyckas till.
Charles Taylor delar något av Karp-diagnosen: han har själv kritiserat en liberal neutralitet som kan bli steril, och en modernitet som utarmar gemensamma meningssammanhang. Karp har därför en poäng – konsumtionen skapar ingen gemenskap, varken i form av "gratis e-post" eller i form av elektroniska apparater.
Men Taylor skiljer mellan common good – gemensam godhet, förhandlade dialogiskt – och common purpose, en påtvingad syftbarhet. Memorandumet talar om "fortify freedom and prosperity", ett gemensamt syfte – men det förhandlas inte; det förutsätts. Tekniken, inte delaktigheten, ska garantera gemenskapen.
I Taylors begrepp är detta en social imaginär: en kollektiv självbild av hur samhället är hopknutet. Frågan är vems självbild som installeras i Sverige när "trusted stacks" byggs: den nationella, dialogiska – eller den som Karps manifest beskriver, ingenjörens? Memorandumet "Points to a broader structural shift", skrev nyligen Palantir Technologies på LinkedIn. Ordvalet är talande: dessa saker sker, i stället för att beslutas.
Simone de Beauvoir ger det mest rasande och filosofiskt mest exakta bemötandet. Hennes tes i Pour une morale de l'ambiguïté är att den som presenterar sina val som nödvändighet – teknikens gång, fiendens framfart, epokens krav – begår ond tro (mauvaise foi). Också här finns frihet: alltid. Ingen av teknikstackarna installerade sig själv; någon valde att installera den.
Med Palantir som exempel visar Beauvoir-analysen sina tänder: Karp säger "frågan är inte om, utan vem" – som om historien krävde AI-vapen. Men det är ett bolag som valt att bygga dem och som vinner på att valet framstår som tvång. Samma påstående gäller memorandumet: Sverige kunde ha sagt nej, väntat, krävt offentlig granskning. Att kalla underskriftens "skyldighet" – eller "strategiskt nödvändigt" – ändrar ingenting. Det är en frihet som gömmer sig bakom påstådd nödvändighet.
Och här finns ett särskilt vagt hot. Sedan 2018 har USA:s CLOUD Act gett amerikanska myndigheter verktyg att kräva data från amerikanska leverantörer – oavsett var data lagras. IEEPA, som behöver ett presidentundertecknat nödläge, kan användas för att till exempel blockera tillgång till system och data.
Vi behöver inte spekulera i konspirationer: de rättsliga verktygen finns i USA:s lagbok, och USA:s president har redan visat att de används – bland annat genom sanktioner mot Internationella brottmålsdomstolens åklagare och domare via Executive Order 14203 (2025), genomförda under IEEPA. Svenska medborgares data hos amerikanska molnleverantörer kan alltså juridiskt nås av en främmande makt utan europeisk rättsprövning.
Detta är den strukturella objektifieringen – medborgaren, som innehar sin egen information i en annan presidents jurisdiktion.
Att detta inte är en abstrakt fara visar händelseutvecklingen i Europa. Nederländerna har meddelat att man vill avsluta samarbetet med Palantir, med hänvisning till bolagets "anti-demokratiska ideologi". Schweiz har sagt upp sitt kontrakt. Tyska underrättelsetjänster håller på att övergå till franska Chapvision i syfte att minska beroendet av USA-teknik. I Frankrike förs alternativa lösningar fram trots att DGSI:s kontrakt förnyats.
Om vi ska vara ärliga mot källorna: IEEPA nämns uttryckligen i vare sig av dessa länders motiveringar eller i regeringens pressmeddelande om Technology Prosperity Deal. De angivna skälen handlar om ideologi, transparens och europeisk tekniksuveränitet. Men bevisningen för hypotesen ligger på ett djupare plan: det är den strukturella risken – att en amerikansk president genom en enda order kan stänga av europeisk infrastruktur utan domstolsprövning – som gör att länder vill äga sin egen teknik.
Skälen som nämns i offentligheten är symptom; den underliggande oron är förmågan att bli avstängd.
Och det är just här som Sverige står i en särskild situation. Ett icke-bindande avtal med en motpart som har juridisk rätt att blockera svensk infrastruktur utan rättsprövning är ingen skräckvision – det är konfigurationen man skriver under.
Vad betyder då allt detta för de demokratiska värdena? Låt oss sammanfatta de fyra filosofernas gemensamma tes i tre punkter.
För det första skiljer alla fyra mellan politikens prestationer – tillväxt, säkerhet, effektivitet – och politikens procedurer – delaktighet, offentligt förnuft, medborgarnas självbestämmande. Memorandumet talar, precis som Karps manifest, uteslutande prestationens språk: frihet och välstånd ska "befästa" genom teknisk samverkan. Ingen av de fyra förnekar att vi behöver teknik; samtliga vägrar acceptera att teknikens förmåga ersätter demokratisk legitimitet.
För det andra identifierar alla fyra någon form av fel subjekt. För Habermas är det teknokraten som avlöst den öppna demokratiska debatten. För Rawls är det kontraktet som ger sig ut för att vara medborgarbeslut. För Taylor är det ingenjören som tagit meningsgivarens plats. För Beauvoir är det den som gömmer sitt val bakom påstådd nödvändighet.
För det tredje – och detta är den demokratiska kärnan. Memorandumet normaliserar en ordning där makt utövas utan valsedlar, kontrakt utan granskning och samhällsprogram utan mandat. Ur ett EU-perspektiv skärps problemet av att amerikanska myndigheter – via CLOUD Act och IEEPA – kan nå data och stänga av tjänster hos amerikanska leverantörer oavsett var de verkar, utan europeisk rättsprövning. När svenska myndigheter, sjukvård och försvar bygger på amerikansk mjukvara hamnar medborgarnas data och infrastruktur juridiskt i ett annat lands räckvidd. Precis den utveckling Vallor varnar för: icke valda aktörer som påtvingar offentlig makt utan ansvarsskyldighet.
Var ligger då beviset för hypotesen att Sverige "säljer bort" statens våldskapital? Ärligt talat: delvis. Memorandumet binder ingenting, kostar ingenting och kan sägas upp. Men detta är samtidigt dess fara. Ingenting i avtalet kräver riksdagsbeslut, offentlig utredning eller demokratisk granskning av de teknikstackar som eventuellt installeras. Bindningarna uppstår inte i dokumentet utan efter det – i projekt, integrationer och beroenden som är svåra att riva. Demokratisk insyn avsägs inte genom ett undertecknande, utan genom att varje steg i processen är för litet för att väcka debatt.
Det är också där möjligheten finns. Nederländerna, Schweiz och Tyskland valde att säga upp sina avtal med Palantir. Det är beviset mot Karp – och mot resignerade tolkningar av memorandumet: suveränitet utövas inte av den som äger mjukvaran, utan av den som vågar säga nej till den. Demokrati är inte en tjänst som kan levereras, och den är inte ett avtal som kan skrivas under.
Den är ett förnuft som bara medborgarna själva kan utöva – och som måste ges förutsättningar att granska även de avtal som formellt sett ingenting binder.
Palantir Technologies, X: "Because we get asked a lot. The Technological Republic, in brief." 18 april 2026. https://x.com/PalantirTech/status/2045574398573453312
Palantir Technologies, LinkedIn: "The Technological Republic, in brief." https://www.linkedin.com/pulse/technological-republic-brief-palantir-technologies-ktdde
Business Insider (Brent D. Griffiths): "Palantir's summary of CEO Alexander Karp's manifesto is generating buzz. Read the 22 bullet points." https://www.businessinsider.com/palantir-manifesto-alex-karp-technological-republic-summary-2026-4
Regeringskansliet: "Sverige och USA ingår bilateralt tekniksamarbete", 22 maj 2026. https://www.regeringen.se/...memorandum-of-understanding...technology-prosperity-deal
The White House: "Memorandum of Understanding Between The Government of the United States of America and The Government of Sweden Regarding the Technology Prosperity Deal". https://www.whitehouse.gov/releases/2026/05/technology-prosperity-deal-between-the-united-states-and-sweden
Nordic Defence Sector: "Sweden and the USA Sign Technology Cooperation Agreement". https://nordicdefencesector.com/en/article/sweden-and-the-usa-sign-technology-cooperation-agreement
BBC News: "Palantir under fire for X 'manifesto' from co-founder Alex Karp". https://www.bbc.com/news/articles/c4gjkj7975po
OFAC: "Issuance of Executive Order Imposing Sanctions on the International Criminal Court; ICC-related Designation", 13 februari 2025. https://ofac.treasury.gov/recent-actions/20250213
The White House: "Imposing Sanctions on the International Criminal Court" (EO 14203). https://www.whitehouse.gov/presidential-actions/2025/02/imposing-sanctions-on-the-international-criminal-court
Vox, Future Perfect: "Shannon Vallor's philosophy on AI and its existential risks". https://www.vox.com/future-perfect/384517/shannon-vallor-data-ai-philosophy-ethics-edinburgh-future-perfect-50
Euronews: "Why are European governments reevaluating their agreements with US defence tech contractor Palantir?" https://www.euronews.com/next/2026/06/05/...
Multinationals Observatory: "Intelligence, military, healthcare, business... Palantir makes headway into Europe". https://multinationales.org/en/...palantir-makes-headway-into-europe
Business Insider: "The Career Rise of Billionaire Alex Karp, Palantir's Brash CEO". https://www.businessinsider.com/alex-karp-bio-palantir-ceo
Wikipedia: "Alex Karp". https://en.wikipedia.org/wiki/Alex_Karp
Politica (newsletter): "Europe looks to kick its Palantir habit", 4 augusti 2026. https://www.politico.com/newsletters/forecast/2026/08/04/europe-looks-to-kick-its-palantir-habit-01024302
Fox Business: "Palantir CEO Alex Karp warns US not to copy Europe's AI regulations". https://www.foxbusiness.com/media/palantir-ceo-warns-us-against-europes-ai-path-urges-trump-admin-not-ban-open-models
Fortune: "Palantir CEO's rant about the Anthropic-Pentagon feud…", 5 mars 2026. https://fortune.com/2026/03/05/palantir-ceo-alex-karp-anthropic-pentagon-r-word-anthropic-pentagon
Vox (Vallor-intervjun), se källa 7; Nation: "Palantir's Idea of Peace". https://www.thenation.com/?post_type=article&p=556611
Webster, Joseph (@MiltonicMindset), svar på Palantirs manifesto, 19 april 2026 (via källa 1).