Jag satt och jobbade med en artikel där jag låter Simone de Beauvoir föra ett etiskt resonemang utifrån hennes böcker The Second Sex och The Ethics of Ambiguity, där hon argumenterar att frihet inte är individuell utan en struktur. 

Kämpade med att formulera en värdegrund för ett av hennes axiom: "Freedom is what we create — but we cannot create freedom for others."

Behövde en paus så jag slö tittade igenom expressen och stötte på Alexanders debatt artikel. Whoops då försvann min artikeltranspiration och en inspirationstanke föddes.

Tänk om Simone de Beauvoir sitter med hennes livskamrat Jean-Paul Sartre och dricker kaffe på Café de Flore på Boulevard Saint-Germain i Paris. Där läser hon Alexanders artikel. Undrar vad hon säger till Jean-Paul. Det kan ju vara ett intressant samtal då artikeln kommer från en kulturell talesperson.

Min tolkning av det fiktiva samtalet går så här.

Simone de Beauvoir: Jean-Paul, läs dessa rader igen. "Sverige behöver fler trygga pappor." Som om mäns identitet vore ett funktionellt verktyg för statens behov av barnafödande. Och det värsta! Han talar direkt till kvinnans rädsla.

Jean-Paul Sartre: Du har rätt, Simone. Artikeln är fylld av det jag skulle kalla ontologisk oärlighet. Mannen presenteras inte som en fri person utan som en "klippa", en funktion. Men där missar han poängen — vi är inte definierade av våra biologiska roller. Det finns ingen essens som kommer före existensen hos mannen.

De Beauvoir: Och det är just traditionens svek. Som om vi kunde bygga en ny typ av människa genom social fostran. Han förnekar det jag kallar god tro — att vi alltid har möjligheten att gå utanför våra givna omständigheter.

Sartre: Precis. Skribenten talar om att göra den "traditionella och trygga mansrollen eftersträvansvärd". Som om vi kunde systematiskt bygga upp en ny typ av människa genom social fostran. Han förnekar det du kallar god tro — att vi alltid har möjligheten att gå utanför våra givna omständigheter.

De Beauvoir: Låt oss vara tydliga — detta är klassisk det andra könets logik i ny förpackning. Kvinnan reduceras till en passiv aktör som behöver skydd, medan mannen måste vara aktiv beskyddare. Han säger: "i en situation ska man inte underskatta vikten av en trygg och stabil klippa till karl".

Sartre: En karl som är en klippa. Objektifieringen är total. Mannen blir en sak, en resurs, precis som kvinnan reduceras till sin reproduktiva kapacitet.

De Beauvoir: Jag skulle säga att hans argumentation avslöjar en djup ångest inför friheten. Frihet är skrämmande, Jean-Paul. Så han erbjuder en lögn: att tradition ger trygghet. Men tradition är bara sedvanor som vi har valt att fortsätta, trots att vi egentligen kan välja annat.

Sartre: Ja! Och han säger: "Det handlar inte om att ta oss tillbaka till 50-talet'". En lögn. Just det är vad det är. Han vill inte bryta sig loss utan imitera.

De Beauvoir: Frågan vi borde ställa: Varför måste en kvinna känna sig osäker för att en man ska behöva vara en "klippa? Kanske är det strukturella problem — ohållbara vårdnadsarrangemang, brist på kollektiv trygghet. Men han förespråkar just mindre kollektiv, mer traditionell privat struktur.

Sartre: Hans lösning är en illusion. Vi kan inte skapa mänsklig frihet genom att designa människor som passar en demografisk kurva.

De Beauvoir: Nej. Vi måste erkänna friheten — både för mannen och kvinnan. Att välja fritt, att inte vara definierad av förväntningar om vad en "riktig man" eller "riktig kvinna" ska vara.

Sartre: Och det är där hans resonemang faller. Han vill reducera mänskliga subjekt till instrument för statsmaktens mål.

Alexander, jag hade väntat mig mer av en person som ska vara företrädare för sitt parti i kulturella frågor. Jag valde inte att låta dem diskutera din artikel utifrån ”Vi kan inte importera en ny befolkning för att vår egen väljer att inte skaffa barn. Att därför prata om hur man kan göra barnafödande mer attraktivt för kvinnor tycker jag är bättre och mer konstruktivt.”

Alexander, när du gör subjekt till objekt utifrån könsroller faller ditt resonemang. Din manliga osäkerhet lyser igenom och därför kan De Beauvoir säga: Jag skulle säga att hans argumentation avslöjar en djup ångest inför friheten. Frihet är skrämmande, Jean-Paul. Så han erbjuder en lögn: att tradition ger trygghet.”