Jag har gått igenom transcriptet och formatterat om det som tydlig dialog. Eftersom originaltexten saknar talarteckningar har jag attribuerat turerna utifrån innehåll och sammanhang – korta fyllnadsord ("mm", "ja", "eh") och avbrott har rensats bort och uppenbara transkriptionsfel rättats. I ett fåtal snabbt överlappande partier är attribueringen min bästa tolkning.
Samtalspartier: Reporter (SVT) och Carl-Oscar Bohlin.
Reporter: Jo, men det är ju den här – det är ju en aktuell diskussion med mediekritik från toppolitiker. Och där tänkte vi göra ett reportage om det, och där är du ju… man kan väl säga att du har profilerat dig som aktiv när det gäller det, och jag har tagit del av vad du har gjort.
Carl-Oscar Bohlin: Jag vet inte om jag har profilerat mig. Jag tror att medier har profilerat mig som det. Men låt gå. I vilket format sänds det här?
Reporter: Vi har en serie med sådana här brännande eller aktuella ämnen inför valet, som vi började med i våras. Den heter Svenska smärtpunkter. Sen har jag tänkt att göra ett aktuellt reportage, men det är ju tre dagar före valet, så det beror på vad som är aktuellt nyhetsmässigt då. Planen är också att det blir en lite kortare version av det här, kanske nio–tio minuter.
Carl-Oscar Bohlin: Ja. Och där blir det som ett reportage där jag förklarar och berättar hur jag tänker kring det här, och blir ifrågasatt av de kritiker vi har pratat om?
Reporter: Ja.
Carl-Oscar Bohlin: Och då får jag ta del av vad kritikerna säger – jag måste kunna respondera på vad det är de säger.
Reporter: Absolut. Så är det tänkt med den här intervjun. Men du spelar in den alltså?
Carl-Oscar Bohlin: Jag spelar alltid in alla intervjuer.
Reporter: Varför det?
Carl-Oscar Bohlin: För att kunna ha möjligheten att publicera dem i sin helhet.
Reporter: Ja. Men du är ju aktiv när det gäller kritik mot media – får man fråga varför?
Carl-Oscar Bohlin: Nej, jag skulle inte säga att jag är särskilt aktiv eller inriktad på mediekritik. Däremot förekommer det att jag, som ett nyttjande av min egen yttrandefrihet, påpekar felaktigheter eller skevheter. Det tycker jag är en lika stor självklarhet som att politiker diskuterar med varandra om olika policyförslag. På samma sätt måste man också kunna framhålla när man tycker att någonting är nedlåtande, politiskt vinklat eller oriktigt speglat.
Reporter: Men vad vill du uppnå med det här?
Carl-Oscar Bohlin: Naturligtvis att nå ut med mitt perspektiv. Om jag tycker att jag har blivit oriktigt återgiven, eller att en situation eller händelse är skildrad på ett oriktigt sätt, så vill jag kunna nå ut med en korrigerande bild.
Reporter: Men när det gäller kritik mot medier mer generellt – inte sådana publiceringar som har med dig att göra – så är det ju ingen annan minister som är så aktiv, till exempel på X. Varför just du?
Carl-Oscar Bohlin: Det kan jag inte svara på. Men jag tycker att det sker en utveckling där politiker och andra, i takt med utvecklingen av sociala medier, får allt större och starkare egna plattformar där man kan sätta en motbild till traditionella medier. Det tycker jag i grunden är bra. Det kommer naturligtvis också med ett ansvar som förpliktigar. Jag försöker alltid undvika rena personangrepp eller tarvligheter, men jag försöker alltid nå ut med mitt perspektiv. Det är en skyldighet jag tycker att jag har som demokratiskt vald företrädare i Sverige.
Reporter: Men om man då tittar på att du gick ut och skrev om Aftonbladets reporter som hade avslöjat att man kunde ta sig ända in i statsministerns sovrum på herrgårdsfastigheten. Då gick du ut på X och skrev att reportern har skrivit urskuldrande om rebellmammorna på både DN och Aftonbladet i flera års tid, och att rebellmammorna har en insamling för att köpa och dela ut hennes bok – som är en handbok i klimatjournalistik – och skrev då, apropå att belönas för sina insatser. Varför gjorde du det inlägget?
Carl-Oscar Bohlin: Det inlägget gjorde jag därför att jag tyckte att det var relevant konsumentupplysning. I det reportaget var ju tesen att ett symbiotiskt förhållande skulle finnas. Det jag lyfte fram var att ett motsvarande symbiotiskt förhållande fanns hos den här journalisten gentemot en annan intresseorganisation – de bedriver en insamling som jag antar ger henne någon typ av ekonomisk ersättning, eftersom de köper in hennes bok. Så det som var anklagelsen i reportaget uppfattar jag vara ett föreliggande förhållande hos den här journalisten gentemot en intresseorganisation hon har skrivit väldigt ensidigt om.
Reporter: Men kan man verkligen säga att det – en organisation som köper en bok som man har skrivit – hur kan man kalla det för att vara köpt?
Carl-Oscar Bohlin: Det har jag inte sagt. Det är inte mina ord. Men innebörden är ju det.
Reporter: Nej, det är inte alls innebörden. Med "symbiotisk roll" – menar du inte att hon är köpt?
Carl-Oscar Bohlin: Det låter ju så.
Reporter: Nej, det låter inte alls som det.
Carl-Oscar Bohlin: Jag vet att Nils Funke och en massa andra personer har lagt de orden i min mun. Det är inte det jag säger. Jag konstaterar bara att i alla andra sammanhang där det finns en ekonomisk relation så hade det konstituerat en jävsituation. Det är märkligt, som mediekonsument, att en journalist har någon typ av ekonomisk relation med en intresseorganisation.
Reporter: Men förlåt mig – hur kan man ha en ekonomisk relation genom att man köper boken som hon har skrivit? Hur ska man annars kunna skriva en bok?
Carl-Oscar Bohlin: Men om man tittar på hur det – hon gynnas ju av att de köper boken. Så långt kan vi nog vara överens, eller?
Reporter: Men då blir det ju omöjligt att skriva en bok, för man kan inte kontrollera vem som köper den.
Carl-Oscar Bohlin: Nej, naturligtvis inte. Men om det pågår organiserade insamlingar, då kan man fråga sig: är det rimligt att man fortsätter att bevaka den organisationen journalistiskt?
Reporter: Vi har pratat med en yttrandefrihetsexpert som säger att det här inlägget syftar till att misskreditera reportern, och att det inte bara är ett angrepp på reportern utan ett uttryck för synen på granskande journalististik. Vad säger du om det?
Carl-Oscar Bohlin: Jag håller inte med om det. Inom ramen för min yttrandefrihet måste det vara så att jag kan delta i en debatt som också rör mediekritik. Annars har vi en situation där medier aldrig kan skärskådas av någon annan än er själva – och det tycker jag att ni som kollektiv ibland är begränsat framgångsrika med. I ett fungerande demokratiskt samtal måste man också kunna föra en diskussion om journalistik, och den diskussionen kan inte bara anföras av journalister själva.
Reporter: Du sa ju tidigare att du undviker att gå på enskilda personer. Men det är ju det du har gjort.
Carl-Oscar Bohlin: Jag undviker personangrepp – var det jag sa. Det här är inget personangrepp, det här är en sakupplysning. Jag skriver bara i tweeten att rebellmammorna driver en insamling. Rebellmammorna är en del av ett aktivistnätverk, Extinction Rebellion. De driver en insamling för att köpa in en bok, och journalististen gynnas rimligen av det eftersom hon får intäkter för försäljningen. Jag har inte gjort något personangrepp, jag har bara upplyst om ett sakförhållande. Alla påståenden om att hon är köpt – det är andra människor som har lagt de orden i min mun. Jag har aldrig påstått det.
Reporter: Du har också uttryckt dig generellt om medier, till exempel sagt att du har begränsat förtroende för Dagens Nyheter. Varför har du gjort det?
Carl-Oscar Bohlin: Det är inte ett generellt uttalande om medier. Det är ett uttalande om Dagens Nyheter.
Reporter: Okej, men ett generellt uttalande om Dagens Nyheter i alla fall. Varför?
Carl-Oscar Bohlin: Därför att Dagens Nyheter återkommande hamnar snett. Till exempel: i det här reportaget har du med kritik från två forskare som publicerade en debattartikel i DN. DN valde att inte upplysa att en av forskarna är socialdemokrat – det är en relevant aspekt. DN har gjort reportage inne på Socialdemokraternas högkvarter med medarbetare till socialdemokraterna eller socialdemokratiska dotterbolag, utan att upplysa om det. Man fumlar och schabblar återkommande när det gäller att ge plats åt vänsterröster utan att tala om att de är vänsterröster.
Reporter: Okej. Vi har pratat med en medieforskare som säger att det finns en ny sorts mediekritik bland politiker som handlar om att undergräva förtroendet för media.
Carl-Oscar Bohlin: Kommer du att tala om att en av de här forskarna är socialdemokrat i ditt reportage?
Reporter: Vi har inte intervjuat någon forskare som är socialdemokrat.
Carl-Oscar Bohlin: Nej, men det var två forskare som skrev artikeln. En av dem är socialdemokrat, och de stod gemensamt bakom samma uppfattning.
Reporter: Men det här är inte en fråga om åsikter utan om forskning.
Carl-Oscar Bohlin: Jo, det är klart att det är en fråga om åsikter. En debattartikel är per definition åsikter, naturligtvis blandat med sakupplysningar. De anför ett perspektiv som naturligtvis kommer från ett håll. En av dem är aktiv socialdemokrat och vill i den här debattartikeln misskreditera delar av den svenska högern genom att klumpa ihop den etablerade svenska högern med ytterkantsrörelser som den inte har något att göra med.
Reporter: Men nu pratar jag om forskningen de har gjort, och den forskare som jag har intervjuat, som inte har någon koppling till något parti. Och de säger att din form av kritik och dina uttalanden—
Carl-Oscar Bohlin: Vilken är min form av kritik?
Reporter: Det som vi nyss har pratat om, till exempel.
Carl-Oscar Bohlin: Du sa ju precis att jag ägnar mig åt personangrepp. Det har jag inte gjort, så du måste rama in: vad är det för kritik som är problematisk?
Reporter: Den här kritiken vi pratade om nyss – den här tweeten om boken och rebellmammorna, exempelvis.
Carl-Oscar Bohlin: Men å ena sidan lyfter du att jag ägnar mig åt generell mediekritik.
Reporter: Det tycker jag att du gör.
Carl-Oscar Bohlin: Det är inte sant. Det beror på hur man definierar generellt.
Reporter: Och då vill jag att du definierar det för mig.
Carl-Oscar Bohlin: Vilka uttalanden är det jag har stått bakom som är svepande?
Reporter: I min definition är det det här DN-uttalandet.
Carl-Oscar Bohlin: På vilket sätt är det svepande? Jag gav ett antal konkreta exempel på varför jag uppfattar att jag har begränsat förtroende.
Reporter: En hel redaktion. Men alltså, det här går inte riktigt ihop –
Carl-Oscar Bohlin: Du kommer med ett antal påståenden gentemot mig som du sedan inte kan underbygga eller precisera.
Reporter: Vi har olika definitioner av vad som är svepande kritik. Om man pratar om en tidningsredaktion så menar jag att det är det, och du menar inte det.
Carl-Oscar Bohlin: Nej – förtroende är en subjektiv fråga. Du tog upp det faktum att jag sagt att jag inte har förtroende, och jag gav dig ett antal exempel. Jag kan fortsätta ge dig exempel: en lång rad publicistiska haverier, vänsterlutande, gör att jag inte har förtroende för DN generellt. Sedan kan enskilda journalister göra fantastiska reportage och intressanta skildringar även i DN. Du sa att jag uttalat att jag inte har förtroende för medier, och tvingades sedan precisera det till DN. Jag har inte sagt att jag saknar förtroende för medier generellt.
Reporter: Okej. Enligt forskare så handlar –
Carl-Oscar Bohlin: Forskare i plural – alltså båda två, socialdemokrater.
Reporter: Forskarna som vi har intervjuat och som kommer att förekomma i reportaget. Nu pratar jag om min intervju inför det här reportaget. De säger att det finns en ny sorts mediekritik som syftar till att undergräva förtroendet för medierna – att det inte handlar om att kritisera medierna så att de kan reformera sig och göra sitt jobb bättre, utan om att framställa medierna i ett dåligt ljus och undergräva allmänhetens förtroende. Vad säger du om den kritiken?
Carl-Oscar Bohlin: Jag tycker det är märkligt att klumpa ihop mediekritik som ett homogent begrepp – det finns naturligtvis en massa olika former av mediekritik, ungefär som att prata om policykritik.
Reporter: Men forskaren menar att du är en del av det här.
Carl-Oscar Bohlin: Och jag håller inte med om det. Därför att de klumpar ihop begreppet mediekritik till en homogen entitet, och tar in en massa konspirationsteoretiker och all möjlig kockmacka, och försöker sedan smeta det på mig – för att jag i specifika fall riktar kritik mot enskildheter. Det köper jag inte som argumentationslinje. Och det är inte heller förvånande att den här typen av kritik kommer från en socialdemokrat.
Reporter: Men de har gjort forskningen tillsammans, det är forskning vi pratar om.
Carl-Oscar Bohlin: De har redovisat sin forskning i den här debattartikeln och båda står bakom den. Att de vill kritisera högern inför valet är ett sätt att försöka slippa prata sakpolitik och attackera oss i största allmänhet.
Reporter: Kommer du ihåg TV4:s Kallfakta-reportage om trollfabriken?
Carl-Oscar Bohlin: Ja.
Reporter: Då gick Jimmie Åkesson ut med ett tal till nationen på YouTube efteråt. Kommer du ihåg det talet?
Carl-Oscar Bohlin: Nej, jag kommer faktiskt inte ihåg innehållet i detalj.
Reporter: Då var det så här – jag citerar: "I sedvanlig ordning ser vi hämningslös kampanjjournalistik också på nyhetsplats. Hemmasnickrade svartmålningskampanjer utan saklig grund. Det mest flagranta exemplet i TV4:s Kallfakta." [...] "Jag förstår att det irriterar de gamla maktpartierna och de traditionella redaktionerna som tidigare haft ensam rätt på att förmedla verkligheten genom sitt vänsterliberala filter. Till er i detta lägret – politiker, kampanjjournalister och aktivister – vet ni en sak? Vi skäms inte." Håller du med honom om det?
Carl-Oscar Bohlin: Om du vill fråga Jimmie Åkesson om ett tal han har gjort, så får du göra en intervju med Jimmie Åkesson. Jag tycker att det finns överdrifter i detta. Men det är också så att hela den här situationen illustrerar något av en dubbel standard – därför att ungefär ett år senare visade det sig att socialdemokraterna ägnar sig åt i princip samma sak. Då blåstes det inte upp som demokratiomstörtande verksamhet, utan det blev ett par debatter i Aktuellt om sakerna, och sen var det över. Det vill säga det finns en dubbel standard som historiskt illustrerar en blind fläck medierna haft för sig själva gentemot Sverigedemokraterna. Jag behöver inte vara Sverigedemokraternas försvarsadvokat, men de har inte behandlats enligt samma måttstock som andra etablerade partier, i det här fallet socialdemokraterna som visade sig göra ungefär samma sak. Generellt, som jag sa tidigare: vi får plattformar som förtroendevalda som gör att vi kan nå ut och delvis konkurrera med traditionella medier i genomslag. Vi behöver inte längre alltid gå via er för att nå ut med vårt budskap. Det ställer höga krav på oss. Jag tycker att man som parti ska kommunicera i eget namn, eller åtminstone vara transparent med vem som är avsändaren. Vi har haft en diskussion om detta, men socialdemokraterna har visat sig lika ointresserade av att inrätta sig i den.
Reporter: Men vad säger du om att Jimmie Åkesson gick ut och sa det här?
Carl-Oscar Bohlin: Jag har inte sett hela talet och det känns svårt att uttala mig om det i sin helhet. De uppfattade sig stötmodigt behandlade under granskningen. Jag tänker inte recensera det i detalj, men jag kan konstatera att ett år senare ägnade sig socialdemokraterna åt ungefär samma sak. Och jag tycker att man ska kommunicera i eget namn.
Reporter: Tycker du inte att det var fel av Jimmie Åkesson att uttrycka sig så?
Carl-Oscar Bohlin: Vet du vad – om du vill ha en intervju om vad Jimmie Åkesson har sagt, så får du prata med Jimmie Åkesson. Du får ställa mig till svars för mina uttalanden.
Reporter: Du behöver inte svara om du inte vill, men han sa ju också att det pågår en gigantisk inhemsk påverkansoperation från det samlade vänsterliberala etablissemanget.
Carl-Oscar Bohlin: Nej, jag hade inte uttryckt mig så.
Reporter: Varför inte?
Carl-Oscar Bohlin: Därför att jag tycker att det är ett uttalande som inte är helt nyanserat. Men det går att se en återkommande tendens åt vänsterlutande hållet. Jag är inte beredd att säga det om alla medier, men om vissa etablerade medier.
Reporter: Det politiker säger spelar roll för förtroendet i samhället, det visar forskning. Vad är förtroendet i samhället?
Carl-Oscar Bohlin: Tilliten. Vi har ett samhälle som byggs av tillit, dels mellan människor men också tillit från människor gentemot institutioner av olika slag.
Reporter: Ja. Och vad en minister som man tror på säger spelar stor roll för det förtroendet. Det vill säga när en minister avfärdar en journalist eller en redaktion så påverkar det förtroendet för medier och sänker det. Hur ser du på det?
Carl-Oscar Bohlin: Utgångspunkten för vilket förtroende olika institutioner åtnjuter måste vara ett ansvar för respektive institution. Om jag säger konstiga saker i den här intervjun så drabbar det förtroendet för mig och mitt parti. Om du säger konstiga saker drabbar det förtroendet för den institution du representerar. Jag är ansvarig för vilket förtroende jag och min institution uppär.
Reporter: Jag vill ta upp ett inlägg till som du gjorde, angående Expressen som skrev en notis om rebellmamman som blev av med jobbet på Energimyndigheten. Det kommer du väl ihåg? Där kritiserade du en uppgift som inte fanns med i publiceringen.
Carl-Oscar Bohlin: Jag kritiserade hela publiceringen för att den gav ett missvisande intryck av vad som hade hänt.
Reporter: Precis, för att det var en central uppgift som saknades.
Carl-Oscar Bohlin: Ja. Rubriken gav en helt missvisande bild. Rubriken var att hon hade fått skadestånd, när utfallet i rätten i själva verket var att hennes tal ogillades i praktiken i sin helhet – nej, inte i sin helhet, men nästan. Hon fick skadestånd på grund av en PTS-uppgift som uppgick till 10.000, men de behövde samtidigt betala 170.000 i rättegångskostnader, vilket gjorde att hennes nettokostnad var typ 160.000. Det framgick inte i artikeln.
Reporter: Nej. Och Expressen blev uppmärksammade på det och korrigerade. Skälet till att jag frågar är att det var en liten notis till att börja med, och i det snabba nyhetsarbetet skriver man ofta utifrån pressmeddelanden – och här var det ett långt pressmeddelande från Sveriges domstolar som inte hade med den här centrala uppgiften. Håller du med om att journalistikens huvuduppgift är att vara sanningssökande?
Carl-Oscar Bohlin: Ja. Det misslyckades man med i den här notisen. Och det här är ett viktigt illustrativt exempel – jag tror inte att Expressen hade korrigerat notisen om det inte hade varit så att mitt inlägg fick flera hundratusen läsningar.
Reporter: Det vet vi inte, men—
Carl-Oscar Bohlin: Det tror jag.
Reporter: Men ditt inlägg fick väldigt mycket uppmärksamhet och gav upphov till väldigt många kommentarer i tråden. Nästan alla var kritiska till etablerade medier överlag – ord som "halvlögner", "förvanskningar av fakta", "desinformation", "lögnaktig vänsterpropaganda", "aldrig hela bilden", "allt förtroende är förbrukat", "djupt ohederligt", "komplett korrupta medier", "lit aldrig på en journalist", "hot mot demokratin". Vad säger du om att de där inläggen finns under ditt inlägg?
Carl-Oscar Bohlin: Jag håller inte med om någonting av det, men jag kan naturligtvis inte ta ansvar för vad människor väljer att skriva i ett kommentarsfält – lika lite som du kan ta ansvar för vad människor skriver i kommentarsfältet på SVT. Ibland kan man försöka moderera, men på X kan man inte göra det.
Reporter: Men du är ju minister för civilt försvar. Hur ser du på ditt ansvar för att den här typen av kommentarer skrivs?
Carl-Oscar Bohlin: Du menar hur jag ser på att människor använder sin yttrandefrihet i Sverige? Vad är frågan? Har jag gjort ett inlägg som minister för civilt försvar – vilket ansvarsförhållande är det du implicit antyder?
Reporter: Hur ser du på det i förhållande till att ditt inlägg har genererat det här?
Carl-Oscar Bohlin: Jag förstår inte vad du menar. Har jag ett ansvar för att människor skriver så här? Är det det du menar? Antyder du det?
Reporter: Det är en ganska etablerad syn att man har ansvar för vad som skrivs under ens egna inlägg i alla fall.
Carl-Oscar Bohlin: Det går inte att ta bort dem. Jag kan inte moderera ett kommentarsfält på X – det är ett forum med fri yttrandefrihet. Lika lite som du kan styra vad som skrivs där, kan jag styra det. Jag kan ta ansvar för det jag skriver på X. Lek med tanken att du använde X – det kanske du inte gör – men om du gjorde det och jag gick in och skrev en kommentar: skulle du då vara ansvarig för min kommentar? Det är det du implicerar med din fråga.
Reporter: Jag frågar utifrån att det är en relevant fråga – vad ditt ansvar som minister för civilt försvar är för vad som händer på X.
Carl-Oscar Bohlin: Det händer inte på mitt X-konto. Nej – då har du inte förstått hur X fungerar. Det som händer på mitt X-konto är det jag skriver där. Och jag ställer motfrågan: om jag skriver en kommentar på ett inlägg du har skrivit, är du ansvarig för min kommentar då?
Reporter: Men du är ju minister—
Carl-Oscar Bohlin: Ja eller nej?
Reporter: Det finns ingen anledning för mig att besvara den frågan. Nu vill jag veta vad du tycker.
Carl-Oscar Bohlin: Jo, därför att du måste förstå att frågan faller på sin egen orimlighet.
Reporter: Men du får ju kritik för detta. Till exempel av mig. Och kritiken verkar bygga på en oförståelse för hur X som forum fungerar. Men i grund och botten: hur ser du på ditt ansvar som minister för civilt försvar när det gäller det man skulle kunna kalla ett drev mot media – det som följer efter ditt inlägg?
Carl-Oscar Bohlin: Jag erkänner inte premissen för frågan, därför att människor har yttrandefrihet. Om du går ut och frågar en person på gatan utanför Försvarsdepartementet vad hon tycker, och sedan kommer tillbaka och säger "vad säger du om att personen utanför Försvarsdepartementet tycker så här – hur ska du ta ansvar för det?" – det är en helt märklig frågeställning.
Reporter: Men i grund och botten handlar det om hur du uttrycker dig på X.
Carl-Oscar Bohlin: Jag har ett ansvar för hur jag uttrycker mig på X, och det tar jag fullständigt.
Reporter: Och innebär det att du har ett ansvar för vad som händer när du har uttryckt dig på X?
Carl-Oscar Bohlin: Nej, jag kan inte ta ansvar för vad andra människor i det fria meningsutbytet i Sverige tycker. Jag kan naturligtvis försöka påverka dem – det är därför jag är politiker. Jag försöker övertyga om att det den här regeringen gör är bra på olika områden. Jag argumenterar i sak och avhåller mig alltid från personangrepp. Jag uppträder ansvarsfullt. Och för detta utstår jag ganska mycket hat och elaka kommentarer – och jag lägger ingen annan politisk företrädare till last för det.
Reporter: Men är det desinformation, det här som står skrivet efter ditt inlägg – vad tycker du?
Carl-Oscar Bohlin: Nu minns jag inte exakt hur alla uttalanden lät, men jag konstaterar att jag håller inte med om dem.
Reporter: Men du är ju minister för civilt försvar, och därmed ansvarig för att förhindra desinformation om det blir krig. Hur ser du på att du med dina inlägg bidrar—
Carl-Oscar Bohlin: Du är extremt insinuant nu. Vad bidrar jag med?
Reporter: Med inlägg som bidrar till att sänka förtroendet för etablerade medier i stort.
Carl-Oscar Bohlin: Säger vem? Har du något stöd för det påståendet?
Reporter: Jag har intervjuat en forskare som har sett det i sin forskning.
Carl-Oscar Bohlin: Varsågod – och en är socialdemokrat och de lanserar det här strax innan valet.
Reporter: Nej, men de har gjort forskningen tillsammans.
Carl-Oscar Bohlin: En forskare står för sin egen analys och sin egen forskning. Har han i sin forskning kommit fram till att jag personligen undergräver förtroendet för medier? För det var det du precis sa.
Reporter: Utifrån sin forskning drar han den slutsatsen. Att du är ett exempel på det.
Carl-Oscar Bohlin: Jag håller inte med om den slutsatsen. Det vore en helt orimlig ordning om politiker eller vem som helst – det exemplet jag precis tog, att du skulle vara ansvarig för vad jag tycker i sociala medier för att jag kommenterar dina inlägg.
Reporter: Men nu pratar vi om dig som minister för civilt försvar.
Carl-Oscar Bohlin: Men du måste förstå att principen är densamma. Det är inte förenligt med yttrandefriheten.
Reporter: Nej, men frågan är vad konsekvensen blir av det som du skriver på X – det är ju det som händer, att det kommer en massa sådana här kommentarer. Hur ser du på ditt ansvar för de konsekvenserna?
Carl-Oscar Bohlin: Jag konstaterar att om vi går tillbaka till huvudfrågan: den här publiceringen tycker jag var slarvig, och uppenbarligen delar Expressen den slutsatsen eftersom de ändrade publiceringen. Är inte kärnfrågan hur vi undviker att det blir så där igen? Så det skulle alltså kunna vara så att förtroendet för medier också har att göra med kvaliteten på journalistiken. Min huvudtes är att jag som förtroendevald ansvarar – det ligger till och med i namnet, jag ansvarar för det förtroende jag bär. Då måste det rimligtvis vara så att du som företrädare för en medieproduktör är med och ansvarar för det förtroende medierna uppär. Det är en väldigt konstig ordning att det är jag som skulle vara ansvarig för det förtroende medierna åtnjuter. Om jag vore en tvivelaktig person som sa en massa konstiga saker om medier som inte stämmer, borde förtroendet för mig nedgå.
Reporter: Men när du nu upptäckte det här felet – varför ringde du inte bara Expressen och sa att det här är fel, så hade de kunnat rätta det?
Carl-Oscar Bohlin: Vad tror du hade hänt om en företrädare för Sveriges regering hade ringt ett mediehus och sagt "gör om den här publiceringen"?
Reporter: Det var inte det jag sa—
Carl-Oscar Bohlin: Jag sa påpeka felet.
Reporter: Jo, det var precis det du sa.
Carl-Oscar Bohlin: Det händer att vi gör det ibland, det är ytterst vanligt att ministrars staber hör av sig, kan jag meddela.
Reporter: Det vet jag. Men jag tyckte att det var så slarvigt att slarvet också måste kunna uppmärksammas.
Carl-Oscar Bohlin: Trots att det efteråt blev väldigt många kommentarer – men vad spelar det för roll att det blev många kommentarer?
Reporter: Jo, det är där som exempelvis Nils Funke menar att det gör det, och även forskaren som jag har pratat med.
Carl-Oscar Bohlin: Kärnan i detta måste ju vara den slarviga publiceringen. Det är väl det som definierar förtroendet för mediehuset i fråga.
Reporter: Men nu fokuserar jag på den andra delen, därför att det finns en uppfattning—
Carl-Oscar Bohlin: Och jag erkänner inte premissen för din fråga fullt ut. Det vore en helt orimlig ordning, och oförenlig med vår yttrandefrihet, att jag ska vara ansvarig för vad andra människor fritt tycker på internet. Jag kan inte ta det ansvaret, därför att det inte är möjligt för mig att moderera vad människor skriver på X – och vi vill rimligen inte ha den ordningen, för det skulle vara censur.
Reporter: Men—
Carl-Oscar Bohlin: Sedan har plattformsgivarna ett ansvar att ta ner sådant som är brottsligt – yttranden som går utanför yttrandefrihetsregelverket eller som kan utgöra brottsliga gärningar, direkta hot och sånt. Det är en sak för rättsvårdande myndigheter och för de som driver plattformarna. Men jag som förtroendevald – på de sociala medier där man kan moderera kommentarsfält, där försöker jag eller min stab ta bort kommentarer som är nedsliga, otrevliga och inte håller god ton. Men det går inte att göra på X.
Reporter: Men ska inte en minister, dessutom för civilt försvar, vara extra försiktig med hur han uttrycker sig i sociala medier? Tycker du att du är det?
Carl-Oscar Bohlin: Ja. Jag går aldrig till personangrepp. Jag försöker alltid vara saklig och korrekt. Det är en strävan som aldrig är hundraprocentig – ibland händer det att uppgifter är felaktiga, då får man försöka korrigera och rätta det. Men jag försöker alltid vara saklig och undvika personangrepp.
Reporter: Tycker du inte att en minister har ett särskilt ansvar för att det inte uppstår det man skulle kunna kalla ett drev mot media?
Carl-Oscar Bohlin: Jag förstår inte frågan. Det är som om jag skulle fråga dig: tycker du att journalister har ansvar för att det inte uppstår drev mot politiker? Det är en jättekonstig frågeställning.
Reporter: Journalister gör ju publicistiska överväganden givetvis, och—
Carl-Oscar Bohlin: Ja, det brukar låta så. Men vi har sett hur människor drivit rätt hårt i journalistiska drev mot olika beslutsfattare. De är säkert motiverade ibland. Men frågan är: tycker du, som representant för medieskrået här, att ni har ett ansvar för det?
Reporter: Alla journalister har ett ansvar att göra korrekta, rimliga och relevanta publicistiska överväganden, att vara sanningssökande, eller hur? Och min enda kritik mot Expressen i det här fallet var att man inte var sanningssökande, därför att man inte skrev de facto vad som hade hänt.
Carl-Oscar Bohlin: Ja, precis.
Reporter: Ser du överhuvudtaget att tilliten i samhället är något som är—
Carl-Oscar Bohlin: Det är fundamentalt. Det är fundamentalt för det samhälle vi lever i. Det utmanas på väldigt många olika sätt – bland annat genom att Sverige har fått en ny demografi där vi ser andra kulturer som inte bygger på samma typ av tillitssamhälle. Hela vårt samhälle är byggt på fundamentet av att vara ett högt tillitssamhälle, och vi har sett en ganska kraftig förändring i det avseendet. Det är en intressant fråga, men kanske inte en för den här diskussionen. Men jag tycker att alla som uppbär en position som beslutsfattare eller som kan påverka opinion har ett ansvar för att försöka värna tilliten.
Reporter: Och tycker du att du tar det ansvaret när du går ut med den här typen av kritik på X?
Carl-Oscar Bohlin: Ja, jag försöker göra det, därför att jag återigen inte tror att det är jag som definierar tilliten för medier – jag tror att det är mediernas eget arbete som definierar vilken tillit de åtnjuter. Och jag ser det som att jag gör Expressen en tjänst när jag påpekar att det här är en enligt min uppfattning svag publicering som inte innehåller korrekta uppgifter. Jag tror att det bidrar till att de blir bättre. Jag tror också att det faktum att jag ibland publicerar intervjuer i sin helhet tvingar journalister att bli bättre.
Reporter: Men att det då kommer sådana här väldigt svepande och nästan hatiska kommentarer om etablerade medier generellt, efter en sådan här publicering från din sida. Ser du något problem med det?
Carl-Oscar Bohlin: Det är tyvärr en illustration av ett sentiment som finns. Jag håller inte med om det du har redogjort för i de här kommentarerna. Men frågan är varför de här kommentarerna finns? Ibland kan det vara rena desinformationskampanjer, men ibland kan det också vara ett uttryck för ett sentiment som finns i den svenska demografin, om man så vill.
Reporter: Kan du säga lite enklare vad du menar med sentiment i den svenska demografin?
Carl-Oscar Bohlin: Jag menar att det är en åsiktsströmning som finns representerad. Jag kan inte redogöra för hur stor den är, men det borde stämma till eftertanke hos etablerade medier: varför är det så här? Och det jag uppfattar att du gör under den här intervjun är att du projicerar ansvaret för det på mig. Men min tes är att det också skulle kunna vara så att mediernas eget agerande svarar för en delmängd av det förtroende man åtnjuter eller inte åtnjuter – kanske till och med den största delen.
Reporter: Med bakgrund av reaktionerna när du är ute och kritiserar – skulle du säga att det är antimediapopulism du representerar?
Carl-Oscar Bohlin: Verkligen inte. Jag lägger typ 99 procent av min tid på att arbeta med att återuppbygga totalförsvaret. Att vi sitter här och pratar om en tweet som tog mig 20 sekunder att skriva – eller 30 kanske – det svarar väl mer för hur er arbetsbörda ser ut nu för dagarna.
Reporter: Som du kanske förstår är frågan större än den här tweeten. Den handlar om ansvaret för—
Carl-Oscar Bohlin: Jo, jag vet. Du försöker extrapolera en väldigt stor berättelse av ett väldigt litet sammanhang, och jag tycker inte riktigt att det håller fullt ut.
Reporter: Jag måste börja avsluta – 42 minuter.
Carl-Oscar Bohlin: Du sa att det skulle vara en kvart.
Reporter: Ja, men det har varit väldigt långa svar.
Carl-Oscar Bohlin: Det har varit väldigt många upprepade frågor. Du har ställt samma fråga 14 gånger.
Reporter: Ja, för att du inte riktigt har svarat som—
Carl-Oscar Bohlin: Jo, jag har svarat, men inte som du vill.
Reporter: Men då får du säga en gång till, tydligt: ditt ansvar som minister för civilt försvar för att tilliten i samhället bibehålls eller inte sjunker, för att människor ska lita på medier om det blir kris. Vad är ditt ansvar där?
Carl-Oscar Bohlin: Jag har svarat på den frågan redan. Alla stora aktörer har ett ansvar. Jag som folkvald företrädare i regeringen har naturligtvis ett ansvar, men jag har primärt ett ansvar för förtroendet för politiker och politiken. Medierna har ett ansvar för vilket förtroende de uppär, myndigheterna har ett ansvar för vilket förtroende de uppär. Ytterst går det naturligtvis tillbaka på regeringen också, eftersom det är regeringen som styr myndigheterna och utser myndighetschefer. Alla har ett ansvar för sin egen verksamhet, och det yttersta ansvaret för mediernas förtroende bärs av medierna själva.
Reporter: Men inom ert departement finns det myndigheter som ansvarar för till exempel psykologiskt försvar.
Carl-Oscar Bohlin: Korrekt. Och det handlar om att upprätthålla försvarsviljan i samhället – att se till att människor vill försvara Sverige om det värsta skulle hända.
Reporter: Får jag fråga också: hur ser du på ditt ansvar som minister för civilt försvar för att inte skapa drev mot enskilda, till exempel den enskilda journalisten du kritiserade?
Carl-Oscar Bohlin: Jag kritiserade inte – jag kom med en sakupplysning.
Reporter: Men hur ser du på ditt ansvar för att det kan skapa drev mot enskilda?
Carl-Oscar Bohlin: Jag tycker att jag har ett ansvar för att delta i den offentliga diskussionen. Är man en framskjuten journalist med en tydlig röst i den offentliga debatten, är man en deltagare i den diskussionen. Det spelar egentligen ingen större roll vilken utsiktspunkt man kommer ifrån. Jag har samma yttrandefrihet som du har – det är fundamentet för det demokratiska samtalet, och vi måste båda kunna nyttja den. Jag kommer inte sitta här och fråga vilket ansvar du har för allt det dyg som skrivs om mig på sociala medier efter att jag utmålas som ett demokratihot. Jag tycker inte att du bär det ansvaret – det ansvaret ligger hos den som skriver den typen av saker.
Reporter: Är det något du vill tillägga?
Carl-Oscar Bohlin: Säkerligen massa saker, men vi har begränsat med tid.
Reporter: Jag känner att det är många frågor om ansvar – är det något mer du vill säga om ditt ansvar för konsekvenserna av det man gör?
Carl-Oscar Bohlin: Nej. Har du någon fråga jag tycker—
Reporter: Nej, men med de svaren du har gett—[avbrott]. Alltså, jag tycker att många av dina frågor är insinuanta och antyder ett ansvarsförhållande som jag inte erkänner – att jag skulle vara ansvarig för vad folk skriver på sina egna X-konton. Det är ett ansvar som är omöjligt för mig att ta, med mindre än att vi inför censur i det här landet, och det vill inte jag.
Reporter: Så du tar inget ansvar för vad som händer när du har publicerat saker?
Carl-Oscar Bohlin: Jag tar ansvar för det jag har publicerat, hundra procent. Och på de plattformar där jag kan moderera kommentarsfält – där det är en kommentar på mitt inlägg som jag kan moderera – försöker jag naturligtvis se till att det inte står en massa otrevligheter och osakligheter. Sådana inlägg tar jag bort. Men det kan man inte göra på plattformen X.
Reporter: Och tycker du då att det trots det är så viktigt att skriva där att man får acceptera det?
Carl-Oscar Bohlin: Du menar att jag ska avstå från att nyttja min yttrandefrihet för att folk skriver dumma saker på internet?
Reporter: Jag frågar—
Carl-Oscar Bohlin: Det kommer jag inte att göra.
Reporter: Nej. Okej, bra. Tack.
Carl-Oscar Bohlin: Tack så mycket.
Nu är hela transcriptet sammanställt, tillsammans med föregående inlägg. Tänk på att attribueringen är min tolkning eftersom källtexten saknar talarmarkörer – de delar där talmunken är snabbast (kvicka replikskiften kring "generell kritik" och "svepande uttalanden") är de mest osäkra.
>> Jo, men det är ju den här eh det är ju
en aktuell diskussion där med
mediekritik eh från topppolitiker.
>> Eh och där eh så vi tänkte att vi då ska
göra ett reportage om det och där är ju
eh där är ju du eh har ju profilerat dig
kan man väl säga som som aktiv när det
gäller det och jag har ju tagit del av
vad du har gjort.
>> Jag vet inte om jag har profilerat mig.
Jag tror att medier har profilerat mig
som som det. Men men låt gå. Men vad och
i vilket format sänds det här?
>> Det ska bli eh vi har ju en serie med
såna här liksom brännande eller aktuella
ämnen inför valet
>> som vi började med i våras.
>> Den heter Svenska smärtpunkter men det
och sen så ser olika rubriker och så där
på Play. Sen har jag tänkt att göra ett
aktuellt reportage, men det beror ju på
det är ju tre dagar före valet så att
det beror ju på vad
>> ja,
>> alltså vi vet inte alls vad vi har för
läge då nyhetsmässigt.
>> Nej,
>> men det är planen också att det blir en
lite kortare version av det här då för
att det här ska ju vara kanske nio ti
minuter någonting sånt där.
>> Ja. Och där det blir ju som ett
reportage där där du liksom eh förklarar
och berättar hur du tänker kring det här
och blir ifrågasatt av de här kritikerna
som vi har pratat om.
>> Ja. Och den här det här ifrågasättandet
då jag får ta del av vad för jag måste
kunna respondera på vad det är de säger.
>> Absolut.
>> Ja.
>> Ja. Ja. Ja. Ja.
>> Mm.
>> Så det är så det är tänkt med den här
intervjun. Men ja men du du spelar in
den alltså?
>> Jag spelar alltid in alla intervjuer.
>> Ja. Varför då?
Ja. För att kunna ha möjligheten att
publicera dem i sin helhet.
>> Ja. Ja. Men eh är vi Ja. Eh Ja, men du
är ju aktiv när det gäller kritik mot
media. Eh, får man säga alltså varför?
>> Nej, jag skulle inte säga att jag är så
att säga särskilt aktiv eller inriktad
på mediekritik. Däremot förekommer det
ju att jag eh som ett nyttjande av min
egen yttrandefrihet
påpekar felaktigheter eller skevheter.
Det tycker jag är en lika stor
självklarhet
som att eh så att säga politiker
diskuterar med varandra om olika
policyförslag. Alltså på samma sätt så
måste man kunna också
framhålla när man tycker att någonting
är cheft eller politiskt vinklat eller
oriktigt speglat.
>> Mm. Men vad vill du uppnå med det här?
>> Ja, det jag vill uppnå med är ju
naturligtvis att nå ut med mitt
perspektiv. Eh, om jag tycker att jag
har blivit oiktigt återgiven eller om
jag tycker att en situation eller en
händelse är skildrad på ett oriktigt
sätt så vill man ju naturligtvis kunna
nå ut med en korrigerande bild.
>> Mm. Men när det gäller kritik mot medier
eh mer generellt och vidare och inte
sådana publiceringar som har med dig att
göra.
>> När det när det gäller den typen av
kritik så är det ju ingen annan minister
som är så aktiv eh till exempel på X.
Varför just du?
Nej, det kan jag inte svara på jag
alltså så här jag tycker att vi alltså
det sker en utveckling på det här
området
där eh politiker och andra eh personer
i takt med eh utvecklingen av sociala
medier får allt större och starkare egna
plattformar där man kan sätta ibland en
motbild till eh traditionella medier.
Och det här
tycker jag i grunden är bra. Det kommer
ju naturligtvis med också med ett ansvar
som förpliktigar. Jag eh försöker alltid
undvika eh rena personangrepp eller
eller tarvligheter, men jag försöker
alltid nå ut med mitt eh perspektiv. Det
är en skyldighet som jag tycker att jag
har som demokratiskt vald företrädare i
Sverige.
>> Mm. Men om man då tittar på eh du gick
ut och eh skrev om eh Aftonbladets
reporter eh som hade avslöjat eh att det
gick och ta sig ända in i
statsministerns eh sovrum eh eh utan att
sä på på den här herrgårdsfastigheten
utan att säga på kollades kollade upp eh
så då gick det ut på Ex och skrev att
reporter har skrivit urskuldrande om
rebellmammorna på både DN och
Aftonbladet i flera års tid. eh att
rebellmammorna har en insamling då för
att köpa och dela ut hennes bok
>> som då är en handbok i
klimatjournalistik och skriver då apropå
att belönas för sina insatser. Alltså
varför gjorde du det inlägget då?
>> Ja, det inlägget gjorde jag därför att
jag tyckte att det var relevant
konsumentupplysning. Det soms
i det här eh reportaget var ju att någon
typ utav
symbiotiskt förhållande skulle finnas.
Och det jag då lyfte fram var att
motsvarande symbiotiskt förhållande
fanns ju till en annan
intresseorganisation hos den här
journalisten. Det vill säga
de bedriver en insamling
eh som jag antar då att hon får någon
typ utav ekonomisk ersättning för att de
de köper in hennes bok helt enkelt. Så
att det som var anklagelse i reportaget
är ju någonting som som eh jag uppfattar
då är ett föreliggande förhållande hos
den här journalisten gentemot en annan
intresseorganisation som hon har skrivit
väldigt ensidigt om.
>> Men kan man verkligen säga att att eh
alltså
en organisation som köper en bok som man
har skrivit
redan alltså hur hur kan man kalla det
för att bara köpt?
>> Det har jag inte sagt. Det är inte mina
ord. Men innebörden i det är ju det.
>> Nej
>> nej
>> nej det det är inte alls innebörden.
>> Symbiotisk rollå. Menar du inte att hon
är köpt då?
>> Det låter ju så.
>> Nej det låter inte alls som det. Jag vet
att Nils Funke och en massa andra
personer har lagt de orden i min mun.
Det är inte det jag säger. Jag bara
konstaterar att i alla andra sammanhang
där det finns eh en ekonomisk relation
så hade det konstituerat en
jävsituation. Det vill säga det är
märkligt kan jag tycka då som ett
mediekonsument i det här fallet att eh
en journalist som
eh har någon typ utav eh ekonomisk
relation med en intresseorganisation.
>> Men förlåt mig hur kan man ha Det är väl
inte att ha en ekonomisk relation att
man köper boken som man har skrivit. Hur
ska man då kunna skriva boken? Ja, men
det är ju precis Nej, men så här om man
tittar på hur det
hon eh gynnas ju av att de köper den här
boken. Så långt kan vi nog vara överens
>> eller?
>> Ja, men alltså
>> ja,
>> då blir det ju omöjligt att skriva en
bok om man för man kan ju inte
kontrollera vem som köper den.
>> Nej, men nej, naturligtvis inte. Men om
det pågår organiserade insamlingar, då
kan man ju fråga sig, är det rimligt då
att man fortsätter att bevaka den här
organisationen journalistiskt?
>> Eh,
vi har ju då pratat med en
ytrandefrihetsexpert som säger att det
här inlägget syftar till att
misskreditera reporten och att det är
inte bara är ett angrepp på reporten
utan ett uttryck för synen på granskande
journalistik. Vad säger du om det?
>> Jag håller inte med om det. Eh, jag
tycker att inom ramen för min
yttrandefrihet så måste det vara så att
jag kan delta i en debatt som också rör
eh mediekritik. Annars har vi ju en
situation där eh medier aldrig kan
skärskådas av någon annan än er själva.
Och det tycker jag att ni som kollektiv
ibland är begränsat framgångsrika med.
Så att det är klart att det måste vara
så att i eh i ett fungerande
demokratiskt samtal så måste man också
kunna föra en diskussion om journalistik
>> och den diskussionen kan ju inte bara
anföras av journalister själva.
>> Du sa ju tidigare att du undviker att gå
på enskilda personer. Men
>> jag undviker personangrepp. Var det jag
sa?
>> Du sa tidigare att du undviker
personangrepp.
>> Men
>> det är ju det du väl det har gjort.
>> Nej, det här är inget personangrepp.
>> Nej,
>> det här är en sakupplysning. Jag skriver
bara i den här tweeten eh att
rebellmammorna driver eh eh en
insamling.
Rebellmammar är alltså då en del av ett
aktivistnätverk, Extintion Rebellion. De
driver en insamling för att köpa in en
en bok och det gynnas då den här
journalisten av rimligen eftersom får
intäkter för försäljningen utav boken.
Jag har inte gjort något personpp. Jag
bara upplyst om ett sakförhållanden.
Alla påstånden om eh att hon är eh köpt
eller någonting annat, det är ju andra
människor som har lagt de orden i min
mun. Jag har aldrig påstått detta.
>> Du har ju också uttryckt dig generellt
om medier en del till exempel sagt att
du har begränsat förtroende för dagens
nyheter och det finns andra exempel.
Varför har du gjort det?
>> Det är inte ett generellt uttalande om
medier. Det är ett uttalande om dagens
nyheter.
>> Okej. Men ett generellt ut talande om
dagens nyheter i alla fall.
>> Ja.
>> Ja. Varför gör du det? Därför att dagens
nyheter återkommande eh hamnar snett.
Till exempel eh det här i det här
reportaget
så eh har du med eh kritik från två
forskare som publicerade en
debattartikel i eh Dagens Nyheter.
Dagens Nyheter valde då att inte
publicerat en av de här forskarna i
socialdemokrat.
Det är en relevant aspekt. Dagens
Nyheter har alltså gjort reportage inne
på Socialdemokraternas högkvarter
medarbetare
till socialdemokraterna eller
socialdemokratiska dotterbolag utan att
upplysa om detta. Det vill säga man
fumlar och schabblar återkommande när
det kommer till att ge plats åt
vänsterröster i att tala om att de är
vänsterröster.
>> Okej. Vi har pratat med en medieforskare
då som säger att det finns eh ja den här
som du pratar om. Vi har pratat eh med
den här medieforskaren som säger att det
finns en ny slags mediekritik bland
politiker
>> eh som handlar om att undergräva
förtroendet för media.
>> Ja. Kommer du tala om att en av de här
forskarna är socialdemokrat i ditt
reportage?
>> Vi har inte intervjuat någon forskare
som är socialdemokrat.
>> Nej, men det var ju två forskare som
skrev under artikeln. En av dem är
socialdemokrat. De stod ju gemensamt
bakom samma uppfattning.
>> Men det här är ju inte en fråga om
åsikter utan om forskning.
>> Jo, det är klart att det är en fråga om
åsikter. Ja,
>> det är klart att det är en fråga om
åsikter. En debattartikel är på
definition åsikter, naturligtvis kanske
blandat med sakupplysningar.
Eh, de anför eh ett perspektiv
som [fnyser] ju naturligtvis kommer från
ett håll. Det här en av dem är aktiv
socialdemokrat och vill i den här
debattartikeln
misskreditera delar av den svenska
högern genom att klumpa ihop den svenska
högenern med ytterkantsrörelser som den
svenska högern, den etablerade högen i
Sverige inte har någonting att göra med.
M.
>> Eh, men nu pratar jag om den här
forskningen de har gjort och den
forskare som jag har intervjuat som inte
har någon koppling till något parti. Och
eh så och då är det ju precis som du
säger själv att eh eh
de säger ju att att din form av liksom
kritik och uttalanden om
>> Vilken är min form av kritik?
>> Eh
ja, det som vi nyss har pratat om till
exempel.
>> Vad? Ja, men du sa ju precis att jag
ägnar mig åt personangrepp. Jag har inte
ägnat mig åt några personangrepp så jag
så vi bara du måste rama in. Vad är det
för kritik som är problematisk?
Eh, den här kritiken som vi nu pratade,
den här det här den här tweeten som du
skrev om eh eh
boken exempelvis och rebell.
>> Jo, men och och ena sidan så lyfter du
att jag ägnar mig åt generell
mediakritik.
>> Det är inte sant.
>> Det är inte sant.
>> Nej, det beror på hur man definierar
generellt.
>> Och då vill jag att du definierar det
för mig.
>> Ja. Svepande uttalanden om redak hela
redaktioner. Ja. Vilka uttalanden Vilka
uttalanden är det jag har stått bakom
som är svepande?
>> Ja, men jag menar jag i min definition
så är det ju det här DNuttalandet.
>> Vad är på vilket sätt är det svepande?
>> Jag gav det ju ett antal konkreta
exempel på varför jag uppfattar att jag
har begränsat förtroende. En
>> hel redaktion. Men men alltså vi vi det
går ju liksom inte riktigt. Vi kan inte,
vi kan inte hålla på och
>> Nej, men du kommer med ett antal
påståenden gentemot mig som du sen inte
kan underbygga eller precisera.
>> Ja, vi har olika definitioner av vad som
är svepande kritik. Om man pratar om en
tidningsredaktion så menar jag att det
är det och du menar inte det.
>> Nej, du frågade Ja, men förtroende är ju
en subjektiv fråga. Du frågade mig om
jag har Det är inte Det är inte på
definition kritik. Du frågade om jag har
förtroende eller du tog upp det faktum
att jag har sagt att jag inte har
förtroende för det.
>> Varför har jag inte förtroende? Jag gav
dig ett antal exempel. Jag kan fortsätta
ge dig exempel. Det vill säga en en lång
rad enligt min uppfattning publicistiska
haverier, vänsterlutande
gör att jag inte har förtroende för DN
generellt. Sen kan enskilda journalister
göra eh fantastiska reportage eh och och
eh och intressanta skildringar även i
DN. Men du frågade mig eller det du så
att säga sa här var att jag uttalat att
jag inte har förtroende för medier och
sen så tvingades du precisera det och då
rörde det sig om DN. Jag har inte sagt
att jag inte har förtroende för medier
generellt.
>> Okej. Eh enligt
forskare då så handlar eh
>> forskare i plural. Det vill säga nu är
det båda båda två, det är
socialdemokrater och
>> forskare som vi har intervjuat som
kommer att förekomma i reportaget. Nu
pratar jag om min intervju som jag har
gjort inför det här reportaget. Det är
det vi pratar om och det är det som som
är viktigt. Eh, som men då säger man att
det finns en ny slags eh mediekritik då
som som syftar till att undergräva
förtroendet för medierna och att det
handlar inte om att kritisera medierna
på ett sätt så att de kan reformera sig
och göra sitt jobb bättre utan om att
framställa medierna i ett dåligt ljus
och att undergräva allmänhetens
förtroende för medierna. Alltså vad
säger du om den kritiken?
Jag jag tycker att det är märkligt att
klumpa ihop mediekritik som ett homogent
begrepp för det finns naturligtvis en
massa olika former av mediekritik. Det
är ungefär som som att prata om
policykritik.
>> Men då menar att du är en del av det
här.
>> Ja. Och jag håller jag håller inte med
om det. Därför att det de gör är att de
klumpar ihop begreppet mediekritik till
en homogen entitet. Eh, och där så tar
de in en massa konspirationsteoretiker
och allt möjligt. Eh, all möjlig
köckenmudding.
Och sen så försöker de liksom smeta det
på på eh på mig för att jag i specifika
fall riktar kritik mot enskildheter.
>> Mm.
>> Eh, och det där eh köper jag inte som en
argumentationslinje. Och det är ju inte
heller förvånande
att den här typen av kritik kommer från
en socialdemokrat. för en av de här två
personerna som har Ja men de har skrivit
samma debattartikel så de står bakom
samma
>> debattartikel vi pratar om forskning och
vi pratar om
>> jo men de har ju redovisat sin forskning
i den här debattartikeln och de båda
står bakom den här artikeln eh och att
de vill kritisera högen inför valet är
ju ett sätt att försöka slippa prata
sakpolitik och försöka attackera oss eh
i i största allmänhet. Eh, kommer du
ihåg eh eh TV4s Kalfaktas reportage om
Trollfabriken?
>> Ja.
>> Och då så gick Jimmy Åkesson ut i ett
tal till nationen på YouTube efteråt.
Kommer du ihåg det talet?
>> Nej, jag kommer faktiskt inte ihåg
innehållet i detalj.
>> Ja då. Så så här var det då. I sedvanlig
ordning ser vi hämningslös
kampanjjournalistik också på
nyhetsplats. Hemmasnickrade
svartmålningskampanjer utan saklig
grund. Det mest flagranta exemplet i
TV4s kala fakta.
>> Mm.
>> Eh, förstår att det irriterar de gamla
maktparatrierna och de traditionella
redaktionerna som tidigare haft ensam
rätt på att förmedla verkligheten genom
sitt vänsterliberala
filter. Till er i detta klägg,
politiker, kampanjjournalister och
aktivister,
>> vet ni en sak? Vi skäms inte. Ehm,
>> håller du med honom om det där?
Det här är ju också en sån här typ
situation alltså att eh så här om du
vill fråga Jimmie Åkesson om ett tal han
har gjort så får du väl göra en intervju
med Jimmie Åkesson.
Eh jag tycker att det finns yvigheter i
detta. Eh, men det är ju också så att
hela den här situationen skulle det visa
sig eh illustrerar också något av en
dubbel standard därför att ungefär ett
år senare så visar det sig att
socialdemokraterna ägnar sig åt i
princip samma sak. Vänta,
>> i princip samma sak som eh
socialdemokraterna.
Då blåstes inte det här upp som någon
typ av demokratiomstörtande verksamhet
utan ja, det var ett par debatter i i
Aktuellt om sakerna och sen så var det
över. Det vill säga det finns en dubbel
standard här som jag tycker eh också
illustrerar eller historiskt illustrerar
att en blind fläck medierna har haft för
sig själva gentemot eh
Sverigedemokraterna i det här fallet.
Jag behöver inte vara
Sverigedemokraternas försvarsadvokat men
de har inte behandlats enligt samma
måttstock som eh andra etablerade
partier. I det här fallet då
Socialdemokraterna som belades med att
göra ungefär samma sak som
Sverigedemokraterna. Jag tycker
generellt att som jag sa återigen,
alltså att vi får plattformar som
förtroendevalda som gör att vi kan nå ut
och i viss del konkurrera med
traditionella medier i vårt genomslag.
Det vill säga vi behöver inte längre
alltid gå via för att nå ut med vårt
budskap. Det ställer ett högt anspråk på
oss. Jag tycker att man som parti ska
kommunicera i eh i eget namn eller i
vart fall vara transparent med vem som
är avsändaren. Och vi har haft en
diskussion om detta. Men
socialdemokraterna har ju visat sig lika
ointresserade av att inrätta sig i den.
Det dig alltså vad säger du om att Jimmy
Åkesson gick ut och sa det här?
>> Ja, jag har inte sett hela det här talet
och det känns svårt att uttala sig om
det i sin
eh helhet. De uppfattade sig stymodligt
behandlade under den här granskningen.
Eh, och jag tänker inte recensera det i
någon djupare detalj, men jag kan
konstatera att eh ett år senare så
ägnade sig socialdemokraterna åt ungefär
samma sak.
>> Men eh
>> och jag tycker att man jag tycker att
man ska kommunicera eget namn.
>> Du tycker inte att det var fel att
Jimmie Åkesson att uttryck
>> Men vet du vad om du vill göra om du
vill ha en intervju om vad Jimmy Åkesson
har sagt så får du prata om Jimmy
Åkesson. Du får ställa mig till svars
för mina uttalanden.
>> Eh, och men jag vill ändå fråga dig
också, vad säger du om att han kallade
eh
>> Nej, men ska vi prata om Jimmie Åkesson
så får du får prata med Jimmie Åkesson
om du vill göra en intervju med honom.
Jag är här för att ta ansvar för det jag
har sagt och det jag har gjort.
>> Du behöver inte svara om jag inte vill,
men jag vill ändå fråga, han sa ju också
att det pågår en gigantisk inhemsk
påverkansoperation från det samlade
vänster vänsterliberala etablissemanget.
>> Nej, jag hade inte uttryckt mig så.
Varför inte?
>> Ja, därför att jag tycker att det det är
ett uttalande som inte är helt
nyanserat.
Men eh det är på det sättet att det går
att se,
det är ändå återigen som ett exempel,
det går att se en återkommande
eh att man är att man är tendentiös åt
vänsterlutande hållet. Jag jag är inte
beredd att att säga det om eh alla
medier men om vissa etablerade medier.
>> Eh
det politiker säger spelar roll för
förtroendet i samhället visar då
forskning. Eh
>> vad är förtroendet i samhället?
>> Alltså tilliten. Vi har ju en ett
samhälle byggs ju av tillit dels mellan
människor men också tillit från
människor gentemot institutioner av
olika slag.
den tilliten.
>> Ja.
>> Ja. Eh, och eh eh då spelar det stor
roll för för det här förtroendet i
samhället då eh vad en politiker som man
tror på så att säga säger
>> eh det vill säga när en minister
avfärdar en journalist eller en
redaktion så påverkar det förtroendet
för medier och sänker det. Hur ser du på
det?
Eh, jag tror att utgångspunkten
för eh vilket förtroende olika
institutioner åtnjuter
måste vara ett ansvar för respektive
institution. Det vill säga om jag säger
konstiga saker i den här intervjun så
tror jag att det drabbar förtroendet för
mig och mitt parti. Om du säger konstiga
saker i den här intervjun så tror jag
att det drabbar förtroendet för den
institution du representerar. Det vill
säga du är ansvarig eller den
institution du representerar är ansvarig
för vilket förtroende den uppär. Jag är
ansvarig för vilket förtroende jag och
mindre institution eh upp är.
>> Mm. Jag vill ta upp ett inlägg till som
du gjorde i angående Expressen som skrev
en notis om rebellmamman
som då eh eh blev av med jobbet på
Energimyndigheten.
Eh och det kommer du väl ihåg. Eh där
var det ju så att du kritiserade en
uppgift som inte fanns med i den här
publiceringen.
>> Mm. Jag jag kritiserade hela
publiceringen för att den gav ett
missvisande intryck av vad som hade
hänt.
>> Precis. Och det var ju för att det var
en central bil som saknades. Eh,
>> ja. Och rubriken rubriken gav ju en helt
missvisande bild. Alltså rubriken var
att hon hade fått skadestånd när
utfallet i rätten i själva verket var
att hennes tal ogillades i praktiken i
sin helhet. Hon fick
>> Jo, i praktiken i sin helhet. Det var
hon fick Nej, inte i sin helhet men
nästan i sin helhet. Hon fick eh
skadestånd på grund utav en eh PTS som
uppgick till 10.000 men de behövde
samtidigt betala 170.000 i skadestånd
till eh eller i rättegångskostnader,
vilket gjorde att netto eh så var ju
hennes kostnad typ 160.000 på detta. Det
framgick inte i artikeln.
>> Nej. Och Expressen blev ju
uppmärksammade på det här dig och
korrigerade då. Exakt.
>> Skäleten till att jag frågar om det här
det är ju att det här var ju en liten
notis till att börja med och det man gör
i det här snabba nyhetsarbetet då får
man ju man skriver utifrån
pressmeddelanden ofta
>> och här var det ett sånt här långt
pressmeddelande ifrån Sveriges domstolar
>> som inte hade med den här centrala
uppgiften.
>> Håller du med om att journalistikens
huvuduppgift är att vara
sanningssökande?
>> Ja. Ja, det misslyckades man med i den
här notisen. Och jag tror inte, och det
här är ett viktigt illustrativt exempel,
jag tror inte att Expressen hade
korrigerat den här notisen om det inte
hade varit så att mitt inlägg fick flera
hundratusen läsningar.
>> Det vet vi inte, men
>> det tror jag. Ja, men ditt inlägg då i
alla fall, det fick ju väldigt mycket eh
det det gav upphop till väldigt många
kommentarer
>> i den här tråden. Eh och eh nästan alla
var ju då kritiska till etablerade
medier överlag
>> och det var eh alltså att man generellt
beskriver etablerade medier med ord som
halvlögner, förvanskningar av fakta,
desinformation, lögnaktig
vänsterpropaganda, aldrig hela bilden.
Allt förtroende är förbrukat, djupt
ohederligt, komplett korrupta medier,
lit aldrig på en journalist, hot mot
demokratin. Alltså vad säger du om att
de där inläggen finns under din eh det
här inlägget?
>> Ja, jag håller inte med om någonting av
det, men jag eh kan naturligtvis inte ta
ansvar för vad människor eh väljer att
skriva i ett kommentarsfält. Lika lite
som att du kan ta ansvar för vad
människor skriver i kommentarsfältet på
SVT. Sen ska man ju ibland försöka
moderera, men på X kan man ju inte göra
det.
>> Nej. Men vad är Du är ju då minister för
civilt försvar.
>> Hur ser du då på ditt ansvar för att eh
den här typen av kommentarer skrivs?
>> H du menar hur hur jag ser på att
människor använder sin yttrandefrihet i
Sverige?
>> Ja. V vad är vad är frågan? Har du gjort
ett inlägg som minister för civilt
försvar?
>> Ja. Men vilket ansvarsförhållande är det
du implicit antyder? ansvar som civil
minister för civilt försvar.
>> Ja.
>> Hur ser du på det i förhållande till att
ditt inlägg i det här fallet har
genererat så mycket som
>> Jag förstår inte vad du menar. Vad hur
har jag ett ansvar för att människor
skriver så här? Är det det du?
>> Ja. Ja, jag undrar hur du ser på det.
>> Har jag det? Antyder du det?
>> Ganska etablerad syn att man har ansvar
för vad som skrivs under ens egna inlägg
i alla fall.
>> Ja, det går ju alltså inte att ta bort
dem. Jag jag kan inte moderera ett
kommentarsfält på X. Det är ju det är ju
ett forum med friytrandefrihet. Det vill
säga du lika lite som att du kan styra
vad som skrivs där, kan jag styra vad
som skrivs där. Jag kan ju ta ett ansvar
för vad jag skriver eh på X. Om jag går
in och kommenterar om du lek med tanken
att du använder X. Det kanske du inte
gör. Men om du gjorde det och så gick
jag in och skrev en kommentar, skulle du
vara ansvarig för mitt svar min mitt min
kommentar då
>> skulle du ha ett ansvar för det? För det
är ju för det är Ja, men det är ju det
du implicerar med din fråga.
>> Ja, jag frågar dig utifrån att man kan
att det är en relevant fråga. Jag vad
ditt ansvar
>> som minister för civilsförsvar är för
vad som händer på X
>> eh på ditto.
>> Jag förstår. Det händer inte på mitt
X-konto. Det som händer på mitt Nej nej.
Ja, men då har du inte förstått hur X
fungerar. Då har du inte förstått hur X
fungerar därför att det händer inte på
mitt X-konto. Det som händer på mitt
X-konto är det jag skriver där och och
jag ställer därför motfrågan. Om jag
skriver en kommentar på ett inlägg du
har skrivit, är du ansvarig för min
kommentar då?
>> Men du är ju min
>> Ja eller nej?
>> Det finns ingen anledning för mig att
besvara den frågan. Nu vill jag veta vad
du tycker.
>> Jo, därför att du du måste förstå att
frågan faller på sin egen orimlighet.
Ja, men du får ju kritik för detta till
exempel
>> av dig. Ja, och jag tycker att kritik
har intervjuat men kritiken verkar bygga
på en oförståelse för hur X som forum
fungerar.
>> Men det här handlar ju grund och botten
på. Hur ser du på ditt ansvar som
minister för civilt försvar att eh när
det gäller att den här typen av man
skulle ju kunna kalla det för
ett drev mot media egentligen i liksom
det som följer efter ditt inlägg.
Hur ser du på ditt ansvar för det som
minister?
>> Men nej jag nej jag erkänner inte
premissen för frågan därför att
människor har yttrandefrihet. Om du går
ut och frågar en eh person på gatan,
hej, vad tycker du om X Y här utanför
Försvarsdepartementet? Och så kommer du
tillbaka in här och säger, "Du, vad
säger du om att en person utanför
Försvarsdepartementet tycker så här? Vad
hur ska du ta ansvar för det? Det är ju
en helt märklig frågeställning."
>> Men grund och botten handlar om har du
ett ansvar att eh för hur du uttrycker X
>> Ja, jag har ett ansvar för hur jag
uttrycker mig på X och det tar jag
fullständigt. Och innebär det eh att du
har ett ansvar för vad som händer när du
har uttryckt dig på X?
Eh nej, jag kan inte ta ansvar för vad
andra människor i det fria
meningsutbytet i Sverige tycker. Jag kan
naturligtvis försöka påverka dem. Det är
därför jag är politiker. Jag försöker
få, jag försöker övertyga om att eh eh
det jag tycker är rimligt, det jag och
den här regeringen gör det bra på olika
områden. Och så försöker jag argumentera
i sak och så försöker jag alltid avhålla
mig från att göra personangrepp. Jag
försöker uppträda ansvarsfullt.
Ehm
och jag får eh
för detta utstår ganska mycket eh hat,
elaka kommentarer och jag lägger inte
någon eh annan politisk företrädare till
last för detta.
>> Men är det desinformation det här som
jag räknade upp som står i de här som
har skrivits efter ditt inlägg tycker
du?
Eh, ja, nu minns jag inte exakt hur alla
uttalanden
lät här, men jag konstaterar snabbt att
jag håller inte med om dem.
>> Nej. Men du är ju då minister för eh
civilt försvar.
>> Korrekt.
>> Eh
alltså hur och då ansvarig för att
förhindra dessinformation om det blir
krig till exempel.
>> Ja.
>> Ja. Så hur ser du då på att du
med inlägg och så där eh bidrar eh
>> du är extremt insinuant nu. Vad bidrar
jag med?
>> Ja, det får du får kritik i det här
reportaget.
>> Vad bidrar jag med?
>> Medkommen med inlägg som eh bidrar till
att sänka förtroendet för etablerade
media i stort.
>> Säger vem?
Ja, det säger
>> Har du något stöd för det här
påståendet?
>> Ja, jag har ju intervjuat en forskare
som säger som har sett det i sin
forskning.
>> Var vän är socialdemokrat och de
lanserar det här strax innan valet.
Forskare som jag har intervjuat er.
>> Nej, men de har ju gjort den här
forskningen tillsammans.
>> Ja, men
>> ja, men vadå?
>> En forskare står ju för sin egen sin
egen analys och sin egen forskning. Har
han i sin forskning kommit fram till att
jag personligen undergräver förtroendet
för medier?
För det var det du precis sa.
>> Det är det han säger.
>> Att jag personligen gör det.
>> Uifrån sin forskning så drar han den
slutsatsen. Att jag att jag personligen
gör det.
>> Att du är ett exempel på det. Ja.
>> Mm. Jag håller inte med om den
slutsatsen. Eh, jag uppfattar att eh det
vore en helt orimlig ordning om eh
politiker eller vem som helst för den
delen, det exemplet jag precis tog,
alltså att du skulle vara ansvarig för
vad jag tycker i sociala medier för att
jag kommenterar på dina inlägg.
>> Men nu pratar vi pratar ju om dig som
minister för civil.
>> Ja, men det spelar ju du måste ju förstå
att principen är ju denamma. Det är
väldigt svårt att ta ansvaret för vad
någon annan tycker om vi skulle ha den
ordning. Det är ju inte förenligt
yttrandefrihet.
>> Nej, men frågan är ju vad blir
konsekvensen av det som du skriver på X
till exempel? Det är det som är här då
konsekvensen att det kommer en massa
såna här kommentarer.
>> Och hur ser du i så fall på ditt ansvar
för
>> de här konsekvenserna? Nej, men så här
jag konstaterar att om vi går tillbaka
till huvudfrågan,
den här eh publiceringen tycker jag var
slarvig och uppenbarligen så delar ju
Expressen den slutsatsen eftersom de
ändrade publiceringen. Är inte då
kärnfrågan i detta, hur undviker vi att
det blir så där igen?
>> Jo, det är en fråga. Det är den första
frågan. Men
>> så det skulle alltså kunna vara så att
förtroendet för medier också har att
göra med kvalitén på journalistiken.
Alltså det som är min huvudtes i detta,
det vill säga att jag ansvarar som
förtroendevald. Det ligger till och med
i namnet, jag ansvarar för det
förtroende jag bär. Då måste det rimlig
rimligtvis vara så att du som
företrädare för en medieproducent
är med och ansvarar för det förtroendet
som medierna har.
>> Mm.
>> Det är det är en väldigt konstig ordning
att det är jag som är ansvarig skulle
vara ansvarig för förtroendet som
medierna uppär. Det måste ju rimligen
vara så att om jag är en kokoperson
som säger en massa konstiga saker om
medier som inte stämmer och som inte är
sanna så borde förtroendet för mig
nedgå.
>> Men varför när du nu upptäckte det här
felet, varför ringde du inte bara
Expressen eller hörde av dig till dem
och sa att det här är fel så hade de ju
kunnat rätta. Vad tror du hade hänt om
en företrädare för Sveriges regering
hade ringt till en eh ett mediehus och
sagt gör om den här publiceringen?
>> Det var inte det jag sa utan ni Jag sa
påpeka
>> Jo, det var precis det du sa.
>> Jag sa påpeka felet.
>> Ja, det händer ju att vi gör det ibland
också.
>> Det är ju ytterst vanligt att ministrars
staber hör av sig kan jag meddela.
>> Jo, jag känner till det. Jag känner till
det. Men jag tyckte att det var så
slarvigt att det här slarvet också måste
kunna uppmärksammas.
Mm. Trots att det då efter det blev
väldigt mycket kommentarer.
>> Ja, men ja, vad spelar det för roll att
det blev mycket kommentarer?
>> Ja, och det är ju där eh som exempelvis
då Nils Funke menar att det gör det och
även forskaren som jag har pratat med.
>> Jo, men kärnan kärnan i detta måste ju
vara den slarviga publiceringen. Det är
väl det som definierar förtroendet för
mediehuset i fråga.
Ja, men eh nu är vi ju fokuserar vi ju
på alltså jag ställer frågor om den här
andra delen därför att det finns en
uppfattning.
>> Ja. Och jag erkänner inte premissen för
din fråga fullt ut därför att det är
>> det det vore en helt det vore en helt
orimlig ordning och oförenlig om den
skulle tillämpas med vår yttrandefrihet
att jag ska vara ansvarig för vad andra
människor fritt tycker på internet.
>> Mm. Men
>> jag kan inte ta det ansvaret därför att
det är inte möjligt för mig att moderera
vad människor skriver på internet och vi
eller på X. Och vi vill rimligen inte ha
den ordningen därför att det skulle vara
censur.
>> Men en minister för
>> sen har täckgättarna ett ansvar för att
ta ner sånt som är brottsligt. Alltså om
det är om det är yttranden som går
utanför eh det yttrandefrihetsregelverk
vi har eller som på ett eller annat sätt
kan utgöra eh brottsliga gärningar,
alltså direkta hot och såna här saker.
Ja, det måste ju modereras. Det är ju en
sak för rättsvårdande myndigheter och
för de som driver plattformarna. Men jag
som förtroendevald
kan ju inte eh ansvara för det i de på
de sociala medier där man kan moderera
kommentarsfält till exempel. Ja, där
försöker jag ta bort eh eller min stab
eh ta bort kommentarer som är nedsliga,
otrevliga, som inte håller eh god ton.
Men det går inte att göra på X. Men ska
inte en minister för dessutom för civilt
försvar då vara extra försiktig med hur
han uttrycker sig i sociala medier?
Tycker du att du är det?
>> Jo. Ja, jag går aldrig till
personangrepp. Jag försöker alltid vara
saklig. Eh, jag försöker alltid vara
korrekt. Eh, det är en strävan som
naturligtvis aldrig är hprocentig.
Ibland så händer det att uppgifter är
felaktiga. Då får man försöka korrigera
det och rätta det. Eh, men jag försöker
alltid vara saklig. Jag försöker alltid
undvika personangrepp.
>> Mm. Eh, tycker du alltså eh
tycker du alltså inte att en minister
har ett särskilt ansvar för att det inte
uppstår någon typ av Ja, man skulle
kunna kalla det drev mot media.
>> Eh, jag förstår inte frågan.
>> Nej, det är en fråga som handlar om
samma sak. Det här liksom när det blir
kommentarer.
>> Okej.
Men men det är ju som om jag skulle
fråga dig, tycker du att journalister
har ansvar för att inte uppstå drev mot
politiker? Det är ju en jättekonstig
frågeställning.
>> Journalister tar ju gör ju publicistiska
överväganden givetvis och tar
>> Ja. Jo, jo, det brukar låta så. Men eh
vi har väl sett hur människor har eh så
att säga drivit rätt hårt i
journalistiska drev mot olika typer utav
beslutsfattare. De är säkert motiverade
ibland. Men frågan är tycker ni eller
tycker du då som representant för för
medieskrået här att eh ni har ett ansvar
för för det?
Alla journalister har ett ansvar att
göra korrekta och rimliga relevanta
publicistiska övervägand
>> att vara sanningssökande eller hur? Och
och min enda kritik mot Expressen i det
här fallet var att man inte var
sanningssökande därför att man skrev de
facto inte vad som hade hänt.
>> Ja. Eh, ser du överhuvudtaget att liksom
tillit i samhället är något som är så
att säga eh
>> det är fundamentalt.
>> Mm.
>> Det är fundamentalt för eh det samhälle
vi lever i. Det utmanas på väldigt många
olika sätt.
Eh, det utmanas genom att Sverige bland
annat har en eh en ny demografi eh där
vi ser eh andra kulturer som inte bygger
på samma typ utav tillitsamhälle.
Hela vårt samhälle är byggt på eh
fundamentet av att vara ett högt
tillitsamhälle. Och sen så har vi sett
en ganska kraftig förändring i det
avseendet. Och det är också en
intressant fråga, men det är kanske inte
en fråga för eh för den här
diskussionen. Men jag tycker att alla eh
som uppbär
eh
en position av att vara eh
beslutsfattare eller som kan påverka
opinion har ett ansvar för att försöka
eh värna tilliten.
Och tycker du då att du tar det ansvaret
när du går ut med den här typen av
kritik som du gör till exempel på X? Eh
ja, jag försöker göra det därför att jag
tror återigen inte att det är jag som
definiera tilliten för medier utan jag
tyck jag tror att det är mediernas eget
arbete som definierar vilket till vilken
tillit som de åtnjuter. Och jag ser det
som att jag gör Expressen en tjänst när
jag påpekar att det här är en eh enligt
min uppfattning då svag publicering som
inte innehåller korrekta uppgifter. Jag
tror att det bidrar till att de blir eh
bättre. Jag tror också att det faktum
att jag ibland publicerar intervjuer i
sin helhet tvingar journalister att bli
bättre. Men eh att det då eh kommer såna
här väldigt eh
svepande och jag skulle nästan vilja
säga hatiska kommentarer om etablerade
media generellt. Ja.
>> Eh efter en sån här publicering från din
sida.
>> Ja.
>> Ser du något problem med det?
>> Det är ju tyvärr en illustration av ett
sentiment som finns. Eh
>> ett Ja.
>> Ja. Jag håller ju alltså inte med om det
du har redogjort för i de här
kommentarerna. Jag håller inte med om
det. Eh, men frågan är varför finns de
här kommentarerna? Ibland kan det ju
vara rena eh desinformationskampanjer,
men ibland kan det ju också vara ett
uttryck för eh ett sentiment som då
finns i eh ja, den svenska demografin
eller vad man ska säga.
>> Och du får du får säga lite enklare med
sentiment i svenska demografin. Vad
menar du? Ja, jag menar att det är
alltså en åsiktsströmning som finns
representerad
>> i någon och sen kan inte jag redogöra
för hur hur stor den är, men det här
borde ju stämma till eftertanke hos
etablerade medier. Varför är det så här?
Och det jag uppfattar att du gör under
den här intervjun, det är att du
projicerar ansvaret för att det är så
här eh på mig.
Men det skulle ju också Men min tes, min
tes är här då att det skulle ju också
kunna vara så att mediernas eget
agerande
svarar för en delmängd av det förtroende
man åtnjuter eller inte åtnjuter. Kanske
till och med den största delen.
>> Mot bakgrund av vad det blir för
reaktioner ibland när du är ute och
kritiserar då skulle du säga att du att
det är antimediepopulism
du representerar?
>> Verkligen inte. Jag lägger
typ 99 % av min tid på att arbeta med
att eh återuppbygga totalförsvaret. Att
vi sitter här och pratar om en tweet som
tog mig 20 sekunder att skriva eller
någonting i det här. 30 kanske. Det
svarar väl mer för hur er arbetsbörda
ser ut om dagarna.
som du kanske eh egentligen förstår så
är ju frågan större än den här tweeten.
Den handlar ju om liksom ansvaret för eh
för
>> Jo, jag vet. Du försöker extrapolera en
väldigt stor berättelse av eh ett
väldigt litet sammanhang och jag tycker
inte riktigt att det håller fullt ut.
>> Mm.
>> Måste börja avsluta
eh 42 minuter.
>> Du sa att det skulle vara en kvart. Ja,
men jag
det har varit väldigt långa svar. Eh,
men alltså
>> det har varit väldigt många upprepade
frågor. Du har ställt samma fråga 14
gånger.
>> Ja, för att du inte riktigt har svarat
som
>> Jo, jag har svarat men jag har inte
svarat som du vill.
>> Men då får du säga en gång till tydligt.
Ditt ansvar som minister eh för civilt
försvar.
>> Ja.
>> För
>> jag har svarat på den frågan redan. för
att tilliten i samhället eh då bibehålls
eller inte sjunker för att människor ska
lita på medier om det blir kris. Alltså
hur påverkas Alltså v vad är ditt ansvar
där?
>> Alla stora aktörer har ett ansvar. Jag
som folkvald företrädare, jag som
företrädare i regering har naturligtvis
ett ansvar, men jag har primärt ett
ansvar för förtroendet för eh politiker
och politiken. Eh medierna har ett
ansvar för vilket förtroende de uppär.
Myndigheterna har ett ansvar för vilket
förtroende de uppär. Ytterst
naturligtvis går det tillbaka till
regeringen också eftersom det är
regeringen som styr myndigheterna och
utser myndighetschefer.
>> Mm. M eh så att alla har ett eh ett
ansvar för sin egen verksamhet och det
yttersta ansvaret för mediernas
förtroende det bärs av medierna själva.
>> Mm. Men ditt ansvar är ju också Ja.
eh du har inom erat departement så finns
det ju också myndigheter som ansvarar
för eh till exempel psykologiskt försvar
och
>> Korrektor och det handlar om att
upprätthålla försvarsviljan i samhället.
att se till att människor vill försvara
Sverige om det värsta skulle hända.
>> Ja. Får jag fråga också, hur ser du på
ditt ansvar som då minister för civilt
försvar för att inte skapa drev mot
enskilda eh med kritik?
>> Hur menar du?
>> Ja, men till exempel när det gäller den
här enskilda eh enskilda journalisten
som du eh ändå kritiserade eller eh
>> jag kritiserade inte. Jag kom en jag kom
en sakupplysning. Ja, men hur ser du då
på ditt ansvar för att det kan skapa
drev mot enskilda?
>> Ja, alltså jag eh
tycker att jag har ett ansvar för att
delta i den offentliga diskussionen, i
det offentliga samtalet. Eh, är man en
framskjuten journalist som har en tydlig
röst i den offentliga debatten, då är
man en deltagare i den diskussionen. Eh,
så att det beror, det spelar egentligen
ingen större roll vilken utsiktspunkt
man kommer ifrån. Jag har samma
yttrandefrihet som du har. Det är
fundamentet för eh det demokratiska
samtalet. Vi måste båda eh kunna nyttja
den. Jag kommer inte sitta här och fråga
vilket ansvar har du för allt eh all dyg
som skrivs om mig på sociala medier
efter att jag utmålas som ett
demokratihot. Jag tycker inte att du bär
det ansvaret. Jag tycker att det
ansvaret ligger hos den som skriver den
typen utav saker.
>> Mm. Är det något du vill tillägga?
Eh, säkert massa saker men vi har
begränsat med tid.
>> Mm. Eh,
jag för att jag känner ju att det är
lite svårt och bli väldigt många frågor
om det här med ansvar för att det när
det handlar om ansvar för konsekvenserna
av det man gör så att säga, alltså
>> Mm.
>> i debatten så är det något mer du vill
säga om ditt ansvar där?
>> Nej. Har du nåon alltså har du någon
fråga jag tycker du
>> Nej, med de svaren alltså som du har
gett menar jag på det?
Ja, alltså jag tycker ju att många av
dina frågor är insinu och
antyder ett ansvarsförhållande som jag
inte riktigt erkänner på det sättet som
du antyder att det existerar. Det vill
säga att jag skulle vara ansvarig för
vad folk skriver eh på sina egna
Twitterkonton eller X eh konton. Det är
ju ett ansvar som är omöjligt för mig
att ta med mindre än att vi inför
censurer i det här landet och det vill
inte jag.
>> Ja.
Så du ser inget, du tar inget ansvar för
vad som händer när du har publicerat
saker då från andra.
>> Jag tar ansvar för vad jag eh har
publicerat 100 %. Och på de sociala
medieplattformar där jag kan moderera
ett kommentarsfält, det vill säga där
det är en kommentar på mitt inlägg som
jag kan moderera, så försöker jag
naturligtvis se till att det inte står
en massa otrevligheter och osakligheter
där. Såna inlägg tar jag bort, men det
kan man inte göra på plattformen X. Och
tycker du då att det trots det är så
pass viktigt att skriva där att man då
får
>> Du menar att jag ska avstå från att
nyttja med n y nyttrandefrihet för att
folk skriver dumma saker på internet.
>> Jag frågar
>> Ja, det kommer jag alltså inte att göra.
>> Nej. Okej. Ja,
>> bra.
[harklar sig] Tack.
>> Tack så mycket.
Mck