Jag skriver det här utifrån Magdalena Anderssons medverkan i agenda men mitt perspektiv utgår från utbildningsminister Olof Palme juldags tal 1965. Så jag börjar min artikel med ett youtube klipp från det talet så ni ser mitt perspektiv i artikeln.

https://www.youtube.com/watch?v=C3HK8ubv7Mg

Upphovsman Mikael Carlsson, youtube.

Jag är en socialdemokrat som betecknar mig själv som en kristen judiskt muslims medborgare i Sverige. Varför gör jag det? Därför att vi alla är medborgare i Sverige. Vi alla har ett individavtal med staten om medborgarskap. Asyl, utbildning, arbetstillstånd, kulturskydd är också ett avtalat om medborgarskap mellan stat och individ som gör oss till medborgare i Sverige.

När jag föddes fick jag mitt svenska medborgarskap av mina föräldrar. Jag fick ingå som en del i mina anhörigas naturliga gemenskap. Det fanns ett brett allmänt grundkontrakt om att anhörigperspektivet var viktigt. I de fall anhörighets perspektivet bröts har vi många historiska vittnesbörder om. Allt från Samerna till dagens debatt om barns placeringar.

Kontraktet är nu politiskt ifrågasatt i sin demokratiska grundstruktur. Debatten vi för just nu är känslodriven och individ beroende. Den här debatten är ett resultat av politiska beslut att bryta ett av de mest fundamentala samhällskontrakten mellan politik och myndigheternas oberoende. Där det politiska Sverige som undergräver myndigheternas självständiga roll.

Jag måste säga ifrån när min partiledare säger ”det stämmer att de fanns en del som varnade för att det skulle bli så”. Det uttalande är kärnan i min kritiska artikel.

Uttalandet är illiberalt, med det menar jag att det politiska Sverige röstade igenom en lag som ser ut att vara demokratiskt och utifrån det kontrakt som ska finnas mellan det politiska och myndigheternas opolitiska roll som remissinstanser. Det är den bild som det politiska Sverige vill måla upp men den brister och faller samman när de säger att lagen kan ändras genom utslag i ett rättsligt överklagande ärende.

Det här är allvarligt och skadar tilltron till hur Sverige ska styras genom lagstiftning.

Att det politiska Sverige inhämtar remissvar och när dessa inte faller inom den politiska målbilden så genomför man lagen ändå och överlåter till domstolar att tolka lagens innehåll och dess tillämpning. Man undergräver de demokratiska värderingarna i det politiska oberoendet som myndigheter ska ha i sin tolkning av ett lagförslag och överlåter det till rättsliga beslutet.

Ett av de stora demokratiska fundamenten i att stifta nya eller förändrade lagar är att de är trögrörliga över tiden. Det är en process som tar tid, den ska debatteras och det ska finnas en samstämmighet mellan det politiska och det opolitiska men den ska också vara medborgerligt transparent.

När det kontraktet bryts av det politiska Sverige kan vi med hjälp av Polens Lag och Rättvisa, Ungerns Fidez se hur politiska partier som driver igenom politiska lagar undergräver demokratin och myndigheternas självständighet.

Det politiska skiftet i Tidö-avtalet 2022 och i efterföljande regleringsbrev ställde mig inför ett moraliskt och etiskt dilemma. Efter att i 45 år jobbat inom statliga myndigheter insåg jag under våren 2023 att jag kan göra mig själv medskyldig till den förändring som TIDÖ och regleringsbrevet skapar. Medskyldigheten ligger i tjänstemannaansvar som arbetet kräver av mig.

Det var tydligt att gränsen mellan medborgarskap och medborgare suddas ut. Orden i regleringsbrevet måste tolkas utifrån den politiska målbild som regeringsbildningens partier fört fram under valrörelsen och i sin regeringsöverenskommelse. Förstå innebörden hur detta kommer att påverka myndigheten och i efter följande interna riktlinjer.

Jag gick in till min teamledare på Migrationsverket och meddelade att jag går i pension.

Fortfarande socialdemokrat trots min medskyldighet till den nuvarande debatten. Följt noga förändringsarbetet, läst boken Helhjärtat, delar Anders Lindbergs (Aftonbladet) kritik. Det finns en kraftfull socialdemokratiskt politik i förändringsarbetet och valstrategins värdegrunder. Det som fattas är en retorik som talar till den breda allmänheten.

Den som får oss att aktivt tala om politik vid middagsbordet och som inkluderar alla medborgare. Alla oss kristna judiska muslimer som ropar efter jämlikhet, rättvisa och en framtid som medborgare i Sverige. En politisk vision som kan ge oss framtid tro och ett språk som ger oss tillit till de politiska målen som vi vill vara delaktiga i.

Det finns inga invandrare i Sverige under ett valår. Det finns bara medborgare i Sverige med olika typer av medborgarskap. Människor som har rätt att rösta på olika nivåer i samhället. Alla vi människor utgör ett röstunderlag som vill höra en väg till en bättre framtid. Ett samhälle där vi alla är en del av det samhälle som gör Sverige så unikt och som vi alla kan känna stolthet i att få vara med i att utveckla.

Ett retoriskt misslyckande som vi socialdemokrater bär med oss och som vi måste överkomma med ett klart och tydligt innehåll. Tyvärr har begreppet fått levt ostört länge och bildat sitt eget innehåll.

”Tvångsblandning”.

De som använder det begreppet har accepterat att det ska finnas två samhällen som inte ska blandas. Att Sverige ska uppdelas i två typer av samhällen, de önskvärda och de oönskade.

De personer som klassificeras som oönskade utgör ett hot mot det svenska samhället.

Die als unerwünscht klassifizierten Personen stellen eine Bedrohung für den schwedischen Lebensraum dar. De tyska orden omformat med en svensk anknytning ekar från en annat tid och ett annat samhälle men moraliteten i orden lever dock kvar.

Ett av dessa oönskade exempel kan vi se idag med hjälp av Olof Palmes etiska och moraliska perspektiv i sitt juldags tal 1965.

De oönskade barnen Sverige 2026.

”Kanske menar den som handlar inte så illa 

men för den som träffas 
kan det riva upp sår som aldrig läks.”