Den 13 augusti 2026 beslutade regeringen att inrätta en särskild utredare med uppdrag att analysera och ta fram underlag för besparingar och finansiering av ökade försvarsutgifter (Dir. 2026:90). Samtidigt hade tankesmedjorna Timbro och Oikos i september 2025 publicerat "Tidö 2.0 – Nystart för Sverige", ett liberalkonservativt reformprogram författat av Adam Danieli och Arvid Hallén. Syftet med denna analys är att undersöka i vilken utsträckning direktivets formuleringar och inriktning sammanstämd med Tidö 2.0:s policyförslag, och vilka kontextuella källor som utgjort underlag till båda dokumenten.
Analysen visar hög konvergens på strategisk nivå mellan Dir. 2026:90 och Tidö 2.0. Båda dokumenten bygger på samma institutionella ekosystem av utredningar och betänkanden (SOU 2024:29, 2025:96, 2025:13, 2025:50, RiR 2021:03) och Ivarsson Westerbergs administrationsrapport (2024) som det viktigaste forskningsunderlaget. Den teoretiska grund som Ivarsson Westerberg tillför — särskilt begreppen legitimerande administration, mittokrati, kravhanteringskapacitet och tolkningstrappa — ger vetenskaplig legitimitet till de reformer som Tidö 2.0 föreslår.
Analysram
Syftet är att undersöka konvergensen mellan Dir. 2026:90 och Tidö 2.0 med särskilt fokus på källöverlappningen och den teoretiska grund som Ivarsson Westerberg (2024) tillhandahåller.
Den 13 augusti 2026 beslutade regeringen vid regeringssammanträde att inrätta en särskild utredare med uppdrag att "analysera och ta fram underlag för besparingar och för finansiering av ökade försvarsutgifter och andra prioriterade åtgärder" (Dir. 2026:90, s. 1). Direktivet anger att underlaget ska innehålla "förslag på hur verksamheter i den statliga förvaltningen kan renodlas och effektiviseras" för att "säkerställa god hushållning med statens medel och en återgång till balans i det offentliga finansiella sparandet."
I september 2025, ett år innan direktivet beslutades, publicerade tankesmedjorna Timbro och Oikos "Tidö 2.0 – Nystart för Sverige" av Adam Danieli (Timbro) och Arvid Hallén (Oikos). Programmet presenterar en "gemensam, liberalkonservativ reformagenda för Sverige" som lägger "en bred och stabil grund både för politiskt samarbete och för ett friare, rikare och tryggare land" (Tidö 2.0, s. 2).
Frågeställning: I vilken utsträckning sammanstämmer Dir. 2026:90:s formuleringar och inriktning med Tidö 2.0:s policyförslag? Vilka kontextuella källor har utgjort underlag till båda dokumenten?
Metod: Analysen bygger på en triangel källstruktur där direktivet, tankesmedjeprogrammet och de institutionella källorna placeras i relation till varandra. Ivarsson Westerbergs rapport fungerar som den primära teoretiska ramen för analysen av administrativ tillväxt och avvecklingskriterier.
Analysen bygger på tre källager:
Lager A — Regeringens utredningsdirektiv: Dir. 2026:90, "Översyn av den statliga förvaltningen för att säkerställa god hushållning," beslut vid regeringssammanträde den 13 augusti 2026 (Finansdepartementet).
Lager B — Tankesmedjeprogram: "Tidö 2.0 – Nystart för Sverige" av Adam Danieli (Timbro) och Arvid Hallén (Oikos), september 2025 (www.timbro.se).
Lager C — Kontextuella källor: De officiella dokument, utredningar och forskningsrapporter som refereras i direktivet och/eller som utgör institutionell grund för både direktivets och policyprogrammets formuleringar:
Parlamentarisk överenskommelse om finansiering av försvaret och stöd till Ukraina (Fi2026/00095), juni 2025 (Regeringen.se). Överenskommelsen tillåter lånefinansiering upp till 300 miljarder kronor 2026–2034 och avvikelse från saldomålet.
Proposition 2025/26:1, utgiftsområde 2 och 6 (Riksdagen.se).
SOU 2024:29 "Goda möjligheter till ökat välstånd," Produktivitetskommissionens delbetänkande, april 2024 (Regeringen.se).
SOU 2025:96 "Fler möjligheter till ökat välstånd," Produktivitetskommissionens slutbetänkande, oktober 2025 (Regeringen.se).
Ivarsson Westerberg (2024), "Administration i offentlig sektor – Underlagsrapport till Produktivitetskommissionen," refererad i Dir. 2026:90 (Regeringen.se).
SOU 2025:13 "En effektivare organisering av mindre myndigheter – analys och förslag" (Riksdagen.se).
SOU 2025:50 "En ny nationell myndighet för viltförvaltning" (Regeringen.se).
RiR 2021:03 "Administrationen i statliga myndigheter – en verksamhet i förändring," Riksrevisionen (Riksrevisionen.se).
Dir. 2025:70 "Grundlagsskyddet för rätten till ersättning vid rådighetsinskränkningar" (Regeringen.se).
Teoretiska referenser från Ivarsson Westerberg (2024):
Tre typer av administration: konstituerande, effektiviserande, legitimerande (s. 8-9)
Fyra administrationstyper: ärende-, struktur-, informations-, prestationsadministration (s. 10)
Tolkningstrappa och kravhanteringskapacitet (s. 31-32)
Mittokrati och eleveration (s. 28)
Red tape, administrative burden, sludge (s. 25-27)
Dir. 2026:90 öppnar med att konstatera att den parlamentariska överenskommelsen om finansiering av försvaret (Fi2026/00095) "kan medge en avvikelse från målet för det offentliga finansiella sparandet 2026–2034" och att sparandet ska vara i balans "senast 2035" (Dir. 2026:90, s. 2). Detta är den direkta ekonomiska motiveringen för besparingsutredningen. Direktivet noterar att "som en följd av det osäkra omvärldsläget med krig i Sveriges närområde har det slutits en parlamentarisk överenskommelse om finansiering av försvaret och stöd till Ukraina."
Tidö 2.0 anger inte några motsvarande sifferbaserade finansieringsramar, men programmets övergripande ekonomiska filosofi — sänkt bolagsskatt, avskaffad fordonsskatt, utfasning av elskatten, sänkt statlig inkomstskatt — förutsätter att utrymme skapas i statsbudgeten. Programmets formulering om att "högerns ambitionsnivå höjas" och gå från att "stoppa blödningen till att ta nya initiativ" speglar samma kombination av försvarsupprustning och skattesänkningar som direktivet hanterar (Tidö 2.0, s. 5).
Konvergensgrad: Delvis. Båda dokumenten utgår från samma geopolitiska verklighet och finanspolitiska ramverk (parlamentariska överenskommelsen), men Tidö 2.0 driver längre i skattesänkningsinriktning än vad direktivet uttryckligen stödjer. Direktivet fokuserar på besparingar genom förvaltningsrenodling medan Tidö 2.0 inkluderar omfattande skattereformer utan motsvarande avvecklingskriterier.
Finansiell grundinfo
Parlamentarisk överenskommelse Fi2026/00095 (300 miljarder kr 2026–2034) ger direktivet dess ekonomiska legitimitet. Tidö 2.0 accepterar denna ram men driver längre på skattesidan än direktivet täcker.
Dir. 2026:90 anger att utredaren ska "analysera och ta ställning till vilken statlig verksamhet som skulle kunna avvecklas eller prioriteras ned" med utgångspunkt i "att det statliga åtagandet ska kunna tillgodoses effektivt och ge samhällsnytta till en så låg kostnad som möjligt" (Dir. 2026:90, s. 5). Direktivet listar specifika undantag: transfereringar, transportinfrastruktur, statsbidrag till kommuner, avgiftsfinansierad verksamhet och myndigheter som omfattats av SOU 2025:13.
Vidare fastslår direktivet att en prövning av statliga åtaganden kan "utgå från om det finns behov av att tillhandahålla kollektiva nyttor som marknaden inte kan tillgodose effektivt." En prövning kan också "utgå från om det finns ett marknadsmisslyckande som staten bör korrigera eller om det förekommer externa effekter av olika verksamheter som påverkar andra delar av samhället" (Dir. 2026:90, s. 5).
Här ges direktivet teoretisk legitimitet från Ivarsson Westerbergs rapport som introducerar en väsentlig kategorisering av administration i tre typer:
Administrationstyp | Funktion/Syfte | Koppling till kärnverksamhet | Möjlighet att minska |
|---|---|---|---|
Konstituerande | Upprättande och bibehållande av organisationen | Direkt samband | Svår att ta bort |
Effektiviserande | Öka organisationens effektivitet | Indirekt samband | Kan minskas |
Legitimerande | Öka organisationens legitimitet | Löst eller inget samband | Minskas kraftigt eller helt (Ivarsson Westerberg, 2024, s. 38-39) |
Direktivets formulering om att pröva "om det finns behov av att tillhandahålla kollektiva nyttor som marknaden inte kan tillgodose effektivt" ger uttryckligen utrymme för Tidö 2.0:s marknadsorienterade prövningskriterier, men nu med Ivarsson Westerbergs vetenskapliga ramverk som teoretiskt stöd för skillnaden mellan nödvändig och onödig administration.
Tidö 2.0 föreslår konkreta avvecklingar som ryms inom detta ramverk:
MUCF avvecklas (s. 14)
Allmänna arvsfonden avvecklas, kapital överförs till civilt försvar (s. 14)
Stödet till trossamfund avvecklas, myndigheten avvecklas (s. 14)
Jämställdhetsmyndigheten och MR-institutet avvecklas (s. 48)
Folkbildningsrådet avvecklas, statligt stöd till studieförbund fasas ut (s. 14)
UR läggs ned, SVT och SR sammanslås (s. 13)
Nationella sekretariatet för genusforskning avvecklas (s. 34)
Dessa förslag faller tydligt inom kategorin legitimerande administration enligt Ivarsson Westerbergs definition: administration som "har svagast koppling till kärnverksamheten och skulle i princip kunna reduceras kraftigt eller helt tas bort" (2024, s. 39).
Konvergensgrad: Hög. Direktivets abstrakta formulering av avvecklingskriterier matchar i princip exakt de konkreta avvecklingsförslag som Tidö 2.0 presenterar. Särskilt slående är parallellen mellan direktivets krav på att pröva om statliga åtaganden utgör "ett motiverat statligt åtagande" och Tidö 2.0:s ideologiska grundprinciper (punkt 9: "Politiker och byråkrater är förvaltare av folkets förtroende, inte dess förmyndare").
Dir. 2026:90 refererar uttryckligen till Ivarsson Westerbergs underlagsrapport till Produktivitetskommissionen (2024), som beskriver "administrationens tillväxt i den offentliga förvaltningen" och iakttagelsen att "ökade externa krav resulterar i varumärkesbyggande, kommunikations- och informationsinsatser, riktlinjer, handlingsplaner och andra åtgärder som bidrar till att legitimera verksamheter, men som skulle kunna reduceras utan att inverka negativt på kärnverksamheten" (Dir. 2026:90, s. 7).
Ivarsson Westerberg (2024) utvecklar detta genom att introducera fyra administrationstyper baserade på intern/extern orientering och kärnverksamhets/organisationsrelationer:
Intern orientering | Kärnverksamhetsrelaterad | Organisationsrelaterad |
|---|---|---|
Internt | Ärendeadministration | Strukturadministration |
Externt | Informationsadministration | Prestationsadministration |
Prestationsadministrationen är särskilt relevant för analysen. Ivarsson Westerberg skriver: "Prestationsadministration är i stället en typ av administration som uppstår som en konsekvens av externa krav som riktas mot organisationen och som syftar till att kontrollera kvalitet, prestation och systematiskt förbättringsarbete. Till viss del kan prestationsadministrationen kopplas till marknadsföring och varumärkesbyggande, och den har inte sällan sitt ursprung i en idé om konkurrens med andra liknande verksamheter" (2024, s. 10).
Detta är exakt den typ av administration som Dir. 2026:90 pekar ut som problematisk — prestationsadministration och informationsadministration som har löst koppling till kärnverksamheten men som skapar betydande kostnader.
Tidö 2.0 föreslår:
"En översyn av statens kommunikationsutgifter" med uppdrag att kartlägga och minska kostnaderna för kommunikatörsfunktioner (s. 47)
"En opinionsbildningslag införs" med krav på "tydlighet, saklighet och måttfullhet i det offentligas kommunikation" (s. 47)
Sänkta administrationskostnader på lärosätena (s. 33)
"En gallring bland statliga företagsstöd och subventioner" (s. 25)
Dessa förslag är direkt avsedda att reducera prestationsadministrationen enligt Ivarsson Westerbergs definition. Programmet adresserar den administrativa typ som har "svagast koppling till kärnverksamheten" men som ändå skapar omfattande kostnader.
Konvergensgrad: Hög. Både direktivet och Tidö 2.0 hämtar ammunition från samma källa (Ivarsson Westerberg/Produktivitetskommissionen) och båda formulerar administrativ bloat som ett primärt problem. Direktivets citering av rapporten ger Tidö 2.0:s kritik av myndighetskommunikation ett officiellt legitimitetsunderlag.
Vidare refererar Ivarsson Westerberg till fyra sociala mekanismer som driver administrativ tillväxt:
1 Aktörsintresse
2 Omgivningstryck
3 Styrningseffekter
4 Professionalisering (2024, s. 28-29)
Av dessa är professionalisering särskilt viktig för analysen.
Rapporten skriver: "Professionaliseringstemat är mer utförligt diskuterat... Administrativa arbeten och funktioner tillerkänns en statushöjning... Administration blir kärnverksamhet, administratörer flyttas uppåt i organisationerna, och blir en del av ledningsgrupperna." (2024, s. 28)
Direktivet noterar att "ökade externa krav resulterar i varumärkesbyggande, kommunikations- och informationsinsatser, riktlinjer, handlingsplaner och andra åtgärder" — vilket är exakt vad Ivarsson Westerberg kallar eleveration av administration. Tidö 2.0 svarar med att föreslå "minskad kravhanteringskapacitet" som en åtgärd, vilket direkt tar upp Ivarsson Westerbergs rekommendation (2024, s. 36).
Fyra sociala mekanismer.
Ivarsson Westerberg (2024, s. 28-29) identifierar aktörsintresse, omgivningstryck, styrningseffekter och professionalisering som drivkrafter för administrativ tillväxt. Tidö 2.0 fokuserar särskilt på att reducera professionaliseringen genom avveckling av administratörsfunktioner.
Dir. 2026:90 nämner att "mer än hundra myndigheter har analyserats i en översyn av mindre myndigheter" (refererande till SOU 2025:13) och noterar att regeringen har "beslutat att slå samman ett antal myndigheter, bl.a. Statskontoret och Ekonomistyrningsverket." Vidare noteras att SOU 2025:50 (jakt- och vapenmyndighet) refereras till.
Ivarsson Westerberg (2024) introducerar här transaktionskostnadsteorin som ett teoretiskt verktyg för att förstå varför myndighetsantal är viktigt. Rapporten skriver: "Något som ökar administration är att antalet organisatoriska enheter ökar... När antalet organisationer och organisatoriska enheter blir fler ökar också de administrativa relationerna mellan dem. Då uppstår det som kallats för transaktionskostnader... Grundidén i transaktionskostnadsteorin är att en organisation bildas om det kostar mer att åstadkomma samma produktion med en marknadslösning" (2024, s. 23-24).
Rapporten drar slutsatsen: "Ur ett produktivitetsperspektiv skulle detta innebära att man ser över organiseringen, inte bara på myndighetsnivå, utan också internt i myndigheter och i andra offentliga organisationer" (2024, s. 36).
Detta ger direktivet teoretiskt stöd för myndighetssammanslagningar — det är inte bara en politisk preferens utan en produktivitetsstrategi med vetenskaplig grund.
Tidö 2.0 föreslår:
Ny jakt- och vapenmyndighet enligt SOU 2025:50 (s. 12)
Sammanslagning av SVT och SR, nedläggning av UR (s. 13)
"En samlad gruvmyndighet inrättas" enligt finländsk modell (s. 27)
A-kassan förstatligas, samlas under Försäkringskassan (s. 31)
Arbetsdomstolen avskaffas (s. 31)
En polisinspektion inrättas (s. 39)
En statlig kommunrevision inrättas (s. 45)
Myndigheter med uppgifter rörande mänskliga rättigheter överses och effektiviseras (s. 48)
Konvergensgrad: Hög på strukturell nivå, delvis på konkret nivå. Direktivet refererar explicit till SOU 2025:13 och SOU 2025:50, vilka Tidö 2.0 också bygger på. Båda dokumenten rör sig i samma ekosystem av myndighetsöversyner, där Statskontoret ges en central roll. Men nu finns det även en teoretisk grund i Ivarsson Westerbergs transaktionskostnadsteori som stärker argumentationen för sammanslagningar.
Dir. 2026:90 slår fast att "digitaliseringen sammantaget innebär en betydande potential för effektivisering och produktivitetsförbättringar i offentlig verksamhet" med hänvisning till Produktivitetskommissionens betänkanden (SOU 2024:29 och SOU 2025:96) (Dir. 2026:90, s. 7).
Ivarsson Westerberg (2024) är mer nyanserad: "Ofta anges digitalisering som en lösning på för mycket administration. Det finns en stark tilltro till att tekniken ska reducera administrativt arbete. Utifrån studier och forskning är det tveksamt om det fungerar så i praktiken. Snarare visar forskning att det kan vara tvärtom, att digitalisering tvärtom kan driva på administrativt arbete, och flytta det till andra aktörer eller domäner" (2024, s. 37-38).
Rapporten identifierar tre faror med digitalisering:
"Utvecklingen mot att skapa avancerade system med många finesser och möjligheter är en drivkraft för administration, eftersom kapaciteten ökar för att administrera."
"Digitaliseringen drar in alla i administrativa processer... alla anställda egenadministrerar sin anställning, ekonomiska utlägg, beställningar etc."
"Omfattningen av IT-system leder till samordningsproblem mellan systemen, då de ofta har olika inloggningar, har svårt att överföra data mellan varandra."
Tidö 2.0 föreslår:
"Större digitalisering hos Bolagsverket" (s. 29)
"Digitalisering av beslutsunderlag stärks" i förvaltningen (s. 48)
"Ett system med tyst medgivande prövas" för länsstyrelser (s. 29)
"Öppen bidragsdata" för statliga kulturstöd (s. 14)
Konvergensgrad: Delvis. Direktivet refererar till samma källor, men Tidö 2.0:s digitaliseringsförslag är mer konkreta och riktade mot specifika myndigheter. Direktivet stannar på en principiell nivå. Här skiljer sig Tidö 2.0 från Ivarsson Westerbergs mer skeptiska ton — tankesmedjan ser digitalisering som en lösning snarare än ett potentiellt problem.
Digitaliserings paradoxen
Dir. 2026:90 och Tidö 2.0 uttrycker optimism kring digitaliseringens effektiviseringspotential, medan Ivarsson Westerberg (2024, s. 37-38) varnar för att digitalisering kan öka administrationen snarare än minska den.
Ett centralt koncept från Ivarsson Westerberg är tolkningstrappan (2024, s. 31-32):
"Det är denna uttolkning och förmedling av lagstiftningen som en process i flera steg, som ovan benämndes som en tolkningstrappa... I realiteten är processen sannolikt mer komplex och kantad av förhandling och påverkan av tidens anda gällande metoder och teorier på respektive styrningsområde. Varje instans och nivå i denna kedja av uttolkare tenderar att lägga till ytterligare krav, så att ett ursprungligen relativt modest formulerat krav byggs på och förstärks i processen, likt en snöboll som kommer i rullning."
Rapporten beskriver fem steg i styrkedjan:
1 Lagtext (relativt avskalad och övergripande)
2 Myndigheters råd och föreskrifter
3 Tillsynsmyndigheters normerande efterhandsstyrning
4 Kommuner/regioners interna dokument
5 Enhetsnivå och slutligen kärnverksamhet
Varje steg lägger till krav. Detta förklarar varför administration expanderar även när lagstiftning är begränsad.
Tidö 2.0 adresserar detta genom:
"En opinionsbildningslag införs" med krav på "tydlighet, saklighet och måttfullhet" (s. 47)"En regelbudget införs" (s. 44)
"Begränsningskungörelsen återinförs" (s. 44)
Konvergensgrad: Delvis. Tidö 2.0 tar upp styrningsproblematiken men inte explicit tolkningstrappan. Det finns dock en implikation — genom att föreslå "tydlighet, saklighet och måttfullhet" i opinionsbildning adresserar programmet indirekt tolkningstrappans effekt på legitimerande administration.
Kravhanteringskapacitet är ett annat viktigt koncept. Ivarsson Westerberg skriver: "Det måste alltså finnas en kapacitet att ta emot och hantera kraven – en kravhanteringskapacitet... Administrativ tillväxt kan därför kopplas till den grad av kravhanteringskapacitet som finns i organisationen" (2024, s. 30-31).
Förslaget för att minska administration blir då: "En åtgärd för att minska administration skulle enligt detta resonemang att minska kravhanteringskapaciteten. Det kan handla om att se över hela kedjan av intermediärer... Frågan som kan ställas är: behövs alla professionella administratörer, som kommunikatörer, HR, strateger, samordnare osv?" (2024, s. 36).
Tidö 2.0 svarar med att föreslå avvecklingar av exakt dessa funktioner (kommunikation, MUCF, MR-institutet, jämställdhetsmyndigheten) — vilket är en direkt applicering av Ivarsson Westerbergs teori.
Tolkningstrappan som förklaringsmodell.
Ivarsson Westerbergs tolkningstrappa (2024, s. 31-32) förklarar hur krav förstärks i varje steg från lagtext till kärnverksamhet. Tidö 2.0:s förslag på 'tydlighet, saklighet och måttfullhet' adresserar detta indirekt genom att begränsa kravhanteringskapaciteten.
Ivarsson Westerberg (2024) introducerar begreppet mittokrati från Alvehus och Kastberg Weichselberger (2024) som en organisationsform som expanderar "på mitten" — en bowlingkägla snarare än en pyramid. I mittokratin finns "många chefer, omfattande staber och en högutvecklad administrativ struktur" och "professionaliserade administratörsgrupper som positionerat sig i hierarkin" (2024, s. 28).
Fenomenet eleveration — den statushöjning som administrativa arbeten och funktioner tillerkänns — innebär att "administration blir kärnverksamhet, administratörer flyttas uppåt i organisationerna, och blir en del av ledningsgrupperna och ges mer central plats i strategiska överväganden" (2024, s. 28).
Denna teoretiska ram är avgörande för att förstå vad som händer på Tidö 2.0:s sida 48, där programmet går från generella principer till konkreta avvecklingsförslag riktade mot specifika myndigheter. Sidan 48 är det ställe där mittokrati kritiken omsätts i praktisk politik — och det är här som de institutionella källorna (RiR 2021:03 och SOU 2025:13) blir centrala för att förstå hur tankesmedjorna legitimera sina förslag.
Tidö 2.0 formulerar sig så här:
"En översyn av kunskapsmyndigheter. Effektiviseringen av statsförvaltningen fortsätter, med särskild inriktning på myndigheter utan offentligt kärnuppdrag (kunskaps- och understödsmyndigheter, jrf. RiR 2021:03). Jämställdhetsmyndigheten och MR-institutet avvecklas och jämställdhetsintegrering upphör. En samlad översyn av myndigheter med uppgifter rörande mänskliga rättigheter, exempelvis Barnombudsmannen, Diskrimineringsombudsmannen, Forum för levande historia, Myndigheten för delaktighet, Myndigheten för familjerätt och föräldraskapsstöd (MFoF) och Myndigheten för tillgängliga medier, genomförs (jfr SOU 2025:13). Strukturen effektiviseras och myndighetsgrenar utan förvaltningsuppdrag avvecklas" (Tidö 2.0, s. 48).
Detta är ett av programmets mest konkreta och långtgående förvaltningspolitiska förslag. Det listar nio specifika myndigheter som ska avvecklas eller överses:
Myndighet | Åtgärd | Kategori enligt RiR 2021:03 |
|---|---|---|
Jämställdhetsmyndigheten | Avvecklas | Understöds- och utvecklingsmyndighet |
MR-institutet | Avvecklas | Kunskapsmyndighet |
Barnombudsmannen | Överses | Kunskapsmyndighet |
Diskrimineringsombudsmannen (DO) | Överses | Kontrollmyndighet |
Forum för levande historia | Överses | Kunskapsmyndighet |
Myndigheten för delaktighet | Överses | Understöds- och utvecklingsmyndighet |
MFoF | Överses | Understöds- och utvecklingsmyndighet |
Myndigheten för tillgängliga medier | Överses | Understöds- och utvecklingsmyndighet |
Jämställdhetsintegrering (som metod) | Upphör | Ligger inte på myndighetsnivå |
Riksrevisionens granskningsrapport RiR 2021:03 "Administrationen i statliga myndigheter – en verksamhet i förändring" tillhandahåller det klassificeringssystem som Tidö 2.0 refererar till.
Riksrevisionen delar in stödmyndigheter i fyra huvudkategorier:
Kunskapsmyndigheter — förser politiken och statliga myndigheter med specialiserad kunskap på särskilda områden
Kontrollmyndigheter — tillsyn, inspektioner och övrig kontroll
Understöds- och utvecklingsmyndigheter — stöd, service, idé- och systemutveckling, medelsfördelning, rekrytering m.m.
Myndigheter för statlig styrning, understöd och utveckling till kommunala kärnverksamheter
Riksrevisionens data visar följande utveckling av anställda 2010–2019:
Källa: RiR 2021:03, tabellerna 16–19 (BESTA-data 2010–2019).
Detta är centralt för analysen av Tidö 2.0:s avvecklingsförslag, eftersom Riksrevisionen visar att kunskapsmyndigheterna — där MR-institutet, Barnombudsmannen och Forum för levande historia återfinns — växte långsammare (8%) än statssektorn som helhet under perioden. De myndigheter som Tidö 2.0 vill avveckla är alltså inte de som växte snabbast. Detta är en viktig nyans: Tidö 2.0:s urval verkar i högre grad motiveras av ideologisk kärnuppdragsprövning än av ren kostnadsdriven tillväxtanalys.
Samtidigt visar Riksrevisionen att understöds- och utvecklingsmyndigheterna växte med 33% och myndigheter för statlig styrning till kommunala kärnverksamheter med hela 42%. Flera av Tidö 2.0:s avvecklingskandidater (Jämställdhetsmyndigheten, Myndigheten för delaktighet, MFoF, Myndigheten för tillgängliga medier) faller inom dessa snabbväxande kategorier.
Selektiv tillväxtinfo
Tidö 2.0:s avvecklingsförslag riktas mot myndigheter i både långsamt växande (kunskapsmyndigheter, +8%) och snabbt växande (understödsmyndigheter, +33%) kategorier enligt RiR 2021:03. Urvalet motiveras alltså inte enbart av administrativ tillväxt, utan av en ideologisk bedömning av huruvida myndigheterna har ett legitimt förvaltningsuppdrag.
Riksrevisionen konstaterar vidare att "regeringen inte har tagit ett helhetsgrepp om stödmyndigheternas roll i statsförvaltningen" och att det saknas en samlad strategi för hur dessa myndigheter ska bidra till effektiv statsförvaltning. Det är exakt detta tomrum som Tidö 2.0 fyller med sitt förslag — tankesmedjan formulerar den strategi som regeringen (enligt Riksrevisionen) saknar.
Dir. 2026:90 refererar explicit till SOU 2025:13 "En effektivare organisering av mindre myndigheter – analys och förslag". Direktivet anger att uppdraget inte omfattar "de myndigheter som berördes av förslag om avveckling i betänkandet En effektivare organisering av mindre myndigheter – analys och förslag (SOU 2025:13) där föreslagen avveckling inte har genomförts."
Detta är en kritisk avgränsning: regeringen har redan tagit ställning till vissa avvecklingsförslag från SOU 2025:13, och de myndigheter där avveckling inte har genomförts trots förslag ska inte omprövas på nytt av utredaren. Detta innebär att SOU 2025:13 fungerar som ett slags föregångsfilt — de avvecklingar som genomförts där är redan avslutade, och de som inte genomförts är skyddade från ny prövning.
Tidö 2.0 refererar till SOU 2025:13 i parentesen "(jfr SOU 2025:13)" just i samband med översynen av myndigheter för mänskliga rättigheter. Detta antyder att tankesmedjan ser SOU 2025:13 som det modell som bör tillämpas på ytterligare myndigheter som inte täcks av den ursprungliga översynen.
SOU 2025:13 som metodiskt föredöme.
Tidö 2.0 refererar till SOU 2025:13 som en modell ('jfr') för hur ytterligare myndighetsöversyner ska genomföras. Samtidigt utesluter Dir. 2026:90 myndigheter från SOU 2025:13 från ny prövning. Detta skapar en dynamik där tankesmedjan vill utöka översynen, medan regeringen vill undvika att ompröva redan avgjorda fall.
Dir. 2026:90 anger att utredaren ska "analysera och ta ställning till vilken statlig verksamhet som skulle kunna avvecklas eller prioriteras ned" och att prövningen ska utgå från "att det statliga åtagandet ska kunna tillgodoses effektivt och ge samhällsnytta till en så låg kostnad som möjligt" (Dir. 2026:90, s. 5). Direktivet nämner också specifikt att "mer än hundra myndigheter har analyserats i en översyn av mindre myndigheter och analys- och utvärderingsmyndigheter."
Kopplingen till Ivarsson Westerbergs mittokrati begrepp blir tydlig här. De myndigheter som Tidö 2.0 pekar ut på s. 48 är i hög grad sådana som Ivarsson Westerberg skulle klassificera som legitimerande administration — myndigheter vars funktion är att "upprätthålla och öka organisationens legitimitet gentemot övriga samhälle" genom "omvärldshantering" i form av "planer, policies och strategier samt informera allmänheten" (Ivarsson Westerberg, 2024, s. 8-9). Dessa myndigheter har, enligt Ivarsson Westerbergs typologi, "löst eller inget samband med kärnverksamheten" (2024, s. 39).
Specifikt kan följande paralleller dras:
MR-institutet och Forum för levande historia är klassiska kunskapsmyndigheter enligt RiR 2021:03. Deras funktion är att producera och sprida kunskap om mänskliga rättigheter och historia. Enligt Ivarsson Westerbergs ramverk faller deras verksamhet inom prestationsadministration — externa krav som "syftar till att kontrollera kvalitet, prestation och systematiskt förbättringsarbete" och som "inte sällan har sitt ursprung i en idé om konkurrens med andra liknande verksamheter" (2024, s. 10). Tidö 2.0 bedömer att dessa myndigheter saknar ett "förvaltningsuppdrag" — det vill säga att de inte utövar myndighetsutövning mot enskilda, utan enbart producerar kunskap och information.
Jämställdhetsmyndigheten och Myndigheten för delaktighet faller inom kategorin understöds- och utvecklingsmyndigheter enligt RiR 2021:03 — den kategori som växte snabbast (33%). Deras funktion är att stödja, utveckla och fördela medel. Enligt Ivarsson Westerberg är detta ett uttryck för professionalisering — den fjärde sociala mekanismen bakom administrativ tillväxt: "Det har också växt fram en flora av nya administratörer med andra titlar såsom strateger eller samordnare som hanterar krav på kvalitet, hållbarhet, krisberedskap etc." (2024, s. 36).
Barnombudsmannen och DO är intressanta gränsfall. DO är formellt en kontrollmyndighet (tillsyn), vilket innebär att den har ett tydligt förvaltningsuppdrag. Barnombudsmannen är en kunskapsmyndighet utan tillsynsfunktion. Tidö 2.0 föreslår inte att DO avvecklas utan att den ska ingå i en "samlad översyn" — vilket antyder att programmet är medvetet om att vissa av dessa myndigheter har legitim förvaltningsverksamhet som måste bevaras, men att strukturen som helhet är ineffektiv.
Dir. 2026:90 formulerar tre prövningskriterier för avveckling:
Om det finns behov av att tillhandahålla kollektiva nyttor som marknaden inte kan tillgodose effektivt
Om det finns ett marknadsmisslyckande som staten bör korrigera
Om det förekommer externa effekter av olika verksamheter som påverkar andra delar av samhället
Tidö 2.0:s prövningskriterium är snävare: myndigheter "utan offentligt kärnuppdrag" ska avvecklas. Detta är en annan standard — Direktivet prövar om det finns ett behov av den statliga verksamheten, medan Tidö 2.0 prövar om verksamheten utgör ett förvaltningsuppdrag. En kunskapsmyndighet som MR-institutet kan vara ett behov (kunskap om mänskliga rättigheter) utan att utgöra ett förvaltningsuppdrag (myndighetsutövning).
Olika prövningskriterier.
Dir. 2026:90 prövar om det finns ett samhälleligt behov av verksamheten (kollektiva nyttor, marknadsmisslyckanden, externa effekter). Tidö 2.0 prövar om verksamheten utgör ett 'förvaltningsuppdrag'. Detta innebär att Tidö 2.0 kan föreslå avveckling av myndigheter som skulle klara direktivets behovsprövning, men som inte anses ha myndighetsutövning som kärnuppdrag.
Ivarsson Westerbergs (2024) begrepp tolkningstrappa (s. 31-32) är relevant för att förstå varför vissa myndigheter överlever trots att de skulle kunna avvecklas. Rapporten beskriver hur krav förstärks i varje steg av styrkedjan — från lagtext, via myndigheters föreskrifter, via tillsynsmyndigheters normerande efterhandsstyrning, via kommunala/regionala dokument, ner till enhetsnivån. Varje steg "tenderar att lägga till ytterligare krav, så att ett ursprungligen relativt modest formulerat krav byggs på och förstärks i processen, likt en snöboll som kommer i rullning" (2024, s. 32).
De myndigheter som Tidö 2.0 pekar ut har alla en sak gemensam: de har kravhanteringskapacitet — det vill säga professionella administratörer som tar emot, tolkar och förmedlar externa krav inåt i systemet. Ivarsson Westerberg konstaterar: "Om det finns flera aktörer och organisationer inbegripna i styrkedjan som alla har en viss kravhanteringskapacitet kommer detta leda till mer överimplementering än om styrkedjan är enklare" (2024, s. 31).
Jämställdhetsmyndigheten är ett paradigmexempel. Myndigheten har till uppgift att "samordna, stödja och följa upp arbetet med jämställdhetsintegrering" — det vill säga just den typ av kravhanteringskapacitet som Ivarsson Westerberg identifierar som en drivkraft för administrativ expansion. Genom att avveckla myndigheten och upphäva "jämställdhetsintegrering" som metod, föreslår Tidö 2.0 att stryka den kravhanteringskapaciteten i ett led av tolkningstrappan.
Dir. 2026:90 ger utrymme för denna typ av prövning genom att begära att utredaren ska lämna "förslag på vilka statliga uppgifter som skulle kunna upphöra" — inte bara vilka myndigheter som kan avvecklas, utan vilka uppgifter som kan tas bort. Detta är en viktig distinktion: det är uppgifterna (jämställdhetsintegrering, kunskapsproduktion om mänskliga rättigheter) som ska prövas, inte bara organisationerna.
Tidö 2.0 s. 48 gör en viktig åtskillnad mellan två typer av åtgärder:
Direkt avveckling: Jämställdhetsmyndigheten och MR-institutet "avvecklas" — det finns inget utrymme för förhandling, myndigheterna ska läggas ned.
Samlad översyn: Barnombudsmannen, DO, Forum för levande historia, Myndigheten för delaktighet, MFoF och Myndigheten för tillgängliga medier ska genomgå en "samlad översyn" där "strukturen effektiviseras och myndighetsgrenar utan förvaltningsuppdrag avvecklas."
Denna åtskillnad är meningsfull. De två myndigheter som ska avvecklas direkt representerar:
Jämställdhetsmyndigheten: en relativt ny myndighet (inrättad 2018) utan tillsynsuppgifter, med fokus på samordning och integrering — alltså ren kravhanteringskapacitet.
MR-institutet: en kunskapsmyndighet utan förvaltningsuppdrag, producerar kunskap och information.
De myndigheter som ska "överses" har mer komplexa uppdrag — DO har tillsynsuppgifter, Barnombudsmannen har ett barnrättsperspektiv som kan vara svårt att avveckla, MFoF hanterar familjerättsfrågor. Tidö 2.0 erkänner implicit att dessa myndigheter kan ha legitima förvaltningsuppdrag som måste bevaras, men att strukturen (antal, organisation, inriktning) behöver effektiviseras.
Detta överensstämmer med Ivarsson Westerbergs (2024) nyanserade slutsats: "En minskning av administration skulle därmed vara lika med att säga upp administratörer av olika slag i vad som ofta kallas 'den administrativa överbyggnaden'. Men detta kan bli direkt kontraproduktivt då de administrativa arbetsuppgifterna som är knutna till verksamheten inte försvinner med administratörerna. Dessa kommer då istället att fördelas ut på andra som får fler administrativa arbetsuppgifter på sitt bord" (2024, s. 33).
Tidö 2.0 verkar vara medveten om denna risk, vilket förklarar varför programmen föreslår avveckling av myndigheter och uppgifter ("jämställdhetsintegrering upphör") — inte bara organisationer.
Den kompletterade källkedjan kan nu sammanfattas:
Teoretisk källkedja
Källkedjan löper från Ivarsson Westerberg (2024) → RiR 2021:03 (kategorisering av stödmyndigheter) → SOU 2025:13 (konkreta avvecklingsförslag för mindre myndigheter) → Tidö 2.0 s. 48 (ideologisk omsättning till politik) → Dir. 2026:90 (institutionellt mandat till utredare).
Mittokratibegreppet från Alvehus & Kastberg Weichselberger (2024) utgör den teoretiska forsen som ger båda dokumenten ett gemensamt språk för att förstå och kritisera administrativ expansion.
Kunskapsmyndigheter +8% -2010–2019
Understödsmyndigheter +33% -2010–2019
Styrning till kommuner +42% -2010–2019
Avvecklingsförslag Tidö 2.0 9 myndigheter
Källorna visar att Tidö 2.0:s förslag på s. 48 inte är ad hoc-konstruktioner, utan bygger på en systematisk tillämpning av Riksrevisionens (RiR 2021:03) kategorisering och SOU 2025:13:s metodik. Ivarsson Westerbergs (2024) teoretiska ram — särskilt begreppen legitimerande administration, kravhanteringskapacitet och mittokrati — ger den vetenskapliga grund som gör att förslagen kan presenteras som produktivitetsfrämjande snarare än ideologiskt motiverade.
Dir. 2026:90 översätter detta till institutionellt språk: utredaren ska pröva om "statliga verksamheter utgör ett motiverat statligt åtagande" — vilket är en mer neutral formulering av Tidö 2.0:s fråga om myndigheter har ett "förvaltningsuppdrag." Den praktiska effekten av båda formuleringarna är densamma: de myndigheter som Ivarsson Westerberg identifierar som legitimerande administration, och som RiR 2021:03 placerar i kategorierna kunskapsmyndigheter och understödsmyndigheter, är de som löper störst risk att avvecklas.
Ivarsson Westerberg (2024) diskuterar tre relaterade begrepp:
Red tape: "Rules, regulations, and procedures that remain in force and entail a compliance burden for the organization but have no efficacy for the rules' functional object" (2024, s. 27, citerar Bozeman 1993)
Administrative burden: Kostnader för medborgare i kontakt med offentlig sektor (lärkostnader, lydnadskostnader, psykologiska kostnader) (2024, s. 25-26)
Sludge: "Allt det administrativa arbete som skapas av krångliga regler och procedurer" (2024, s. 26-27)
Tidö 2.0 föreslår:
"Regelbördan för företag prioriteras" (s. 29)
"Regelbördan på lantbruket minskas" (s. 12)
"Förenkla bygglovsförfarandet" (s. 17)
"Strandskyddet moderniseras" (s. 12)
Dessa förslag är direkta appliceringar av reduktion av administrativ börda och sludge.
Konvergensgrad: Hög. Tidö 2.0:s förslag på regelförenklingar är precist de åtgärder som Ivarsson Westerberg rekommenderar (2024, s. 35-38).
Teoretisk röd tråd
Ivarsson Westerberg (2024) tillhandahåller ett gemensamt teoretiskt språk (legitimerande administration, mittokrati, tolkningstrappa, kravhanteringskapacitet) som används implicit i både Dir. 2026:90 och Tidö 2.0.
Konvergensmönster
Dir. 2026:90 och Tidö 2.0 uppvisar hög konvergens på strategisk nivå (renodling, avveckling, effektivisering) och på flera specifika sakområden. Direktivets abstrakta formuleringar ger institutionellt utrymme för nästan samtliga av Tidö 2.0:s förvaltningspolitiska förslag.
Källöverlappning
Båda dokumenten bygger på samma officiella underlag: SOU 2025:13, SOU 2025:50, SOU 2024:29, SOU 2025:96, Ivarsson Westerberg (2024) och den parlamentariska överenskommelsen. Detta tyder på en gemensam kunskapsbas snarare än en direkt kausal kedja från Tidö 2.0 till Dir. 2026:90.
Teoretisk fördjupning
Ivarsson Westerberg (2024) tillhandahåller kritiska begrepp (legitimerande administration, mittokrati, kravhanteringskapacitet, tolkningstrappa) som förklarar MEKANISMERNA bakom administrativ expansion — vilket styrker både direktivet och Tidö 2.0:s analys mer än deras politiska uttalanden.
Avvikelser
Tidö 2.0 går längre på skattepolitiken (avskaffad fordonsskatt, sänkt bolagsskatt, utfasning av elskatten) och på grundlagsfrågor än vad direktivet täcker. Direktivet är å andra sidan mer restriktivt i sina avgränsningar (utesluter transfereringar, infrastruktur, kommunala statsbidrag). Tidö 2.0 är också mer entydigt positiv till digitalisering än Ivarsson Westerbergs mer skeptiska ton.
Dir. 2026:90 är ett institutionellt dokument som, i sin utformning, ger utrymme för en rad de förvaltningspolitiska reformer som Tidö 2.0 föreslår. Detta betyder inte nödvändigtvis att direktivet är skrivet med Tidö 2.0 som förebild — snarare pekar analysen på att båda dokumenten hämtar näring från samma ekosystem av utredningar, betänkanden och politisk inriktning.
Det väsentliga tillskottet från Ivarsson Westerberg (2024) är att tillhandahålla en teoretisk ram som förklarar varför administration expanderar:
Legitimerande administration med svag koppling till kärnverksamhet
Tolkningstrappan som förstärker krav vid varje steg
Kravhanteringskapacitet som skapar administrativa funktioner
Mittokrati som organisatorisk struktur
Eleveration som statushöjning av administrativa funktioner
Dessa begrepp ger vetenskaplig legitimitet till de reformer som Tidö 2.0 föreslår och som Dir. 2026:90 inrättar utredning om. Timbro och Oikos agerar här som ideologiska förlagor som formulerar och aggregerar en politisk vilja som regeringen sedan översätter till institutionella direktiv. Källkedjan löper via Produktivitetskommissionen (SOU 2024:29, 2025:96), myndighetsöversynerna (SOU 2025:13, 2025:50), den parlamentariska försvarsöverenskommelsen, och Ivarsson Westerbergs administrationsrapport som det viktigaste forskningsunderlaget — dokument som både tankesmedjorna och regeringen rör sig i.
Den viktigaste skillnaden ligger i tonen och räckvidden: Tidö 2.0 är offensivt och visionärt ("en nystart för Sverige"), medan Dir. 2026:90 är proceduriellt och avgränsat ("senast den 21 januari 2028"). Men på den strategiska nivån — vilken typ av stat som ska finnas, vilka uppgifter som ska prioriteras bort, och vilka kriterier som ska styra prövningen — rör sig båda dokumenten i samma ideologiska landskap, med Ivarsson Westerbergs rapports vetenskapliga ramverk som gemensam grund.
Analytiska implikationer: Analysen visar att det inte är en enkel fråga om regeringen har "lånat" förslag från tankesmedjorna. Snarare rör sig båda aktörerna i samma institutionella och teoretiska ekosystem, där samma utredningar (SOU 2025:13, RiR 2021:03) och samma forskare (Ivarsson Westerberg) utgör den gemensamma referensramen. Tidö 2.0 agerar som en ideologisk aggregering som formulerar dessa utredningars implikationer i ett konsistent politiskt program, medan Dir. 2026:90 översätter samma utgångspunkter till institutionellt mandat.
Metodologisk reflektion: Analysen har visat värdet av att inkludera den vetenskapliga ramen (Ivarsson Westerberg 2024) i analysen. Utan denna skulle konvergensen mellan Dir. 2026:90 och Tidö 2.0 ha sett ut som enbart politisk samstämmighet. Med den teoretiska ramen blir det tydligt att det också finns en epistemisk samstämmighet — båda dokumenten använder samma begrepp, samma kategoriseringar och samma förklaringsmodeller.
Fortsatta undersökningsmöjligheter: Denna analys kan tjäna som grund för ytterligare fördjupningar, exempelvis:
En kvantitativ analys av hur många av Tidö 2.0:s förslag som direkt motsvaras i Dir. 2026:90
En djupanalys av de myndigheter som föreslås avvecklas och deras faktiska kostnader/effekter
En jämförande studie av andra europeiska länder och hur de hanterar liknande förvaltningsreform
Direkta källor:
Dir. 2026:90. Översyn av den statliga förvaltningen för att säkerställa god hushållning. Finansdepartementet, 2026.
Danieli, A. & Hallén, A. Tidö 2.0 – Nystart för Sverige. Timbro & Oikos, 2025. www.timbro.se
Officiella underlag: 3. Parlamentarisk överenskommelse om finansiering av försvaret och stöd till Ukraina (Fi2026/00095). Regeringen, 2025. https://www.regeringen.se/pressmeddelanden/2025/06/blockoverskridande-overenskommelse-nadd-om-historisk-upprustning 4. Proposition 2025/26:1. Budgetpropositionen för 2026. Riksdagen. https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/proposition/budgetpropositionen-for-2026-utgiftsområde-6_hd031d8/html 5. SOU 2024:29. Goda möjligheter till ökat välstånd. Produktivitetskommissionen. https://www.regeringen.se/rattsliga-dokument/statens-offentliga-utredningar/2024/04/sou-202429 6. SOU 2025:96. Fler möjligheter till ökat välstånd. Produktivitetskommissionen. https://www.regeringen.se/rattsliga-dokument/statens-offentliga-utredningar/2025/10/sou-202596 7. SOU 2025:13. En effektivare organisering av mindre myndigheter – analys och förslag. Riksdagen. https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/statens-offentliga-utredningar/en-effektivare-organisering-av-mindre-myndigheter_hdb313 8. SOU 2025:50. En ny nationell myndighet för viltförvaltning. Regeringen. https://regeringen.se/rattsliga-dokument/statens-offentliga-utredningar/2025/05/sou-202550 9. Dir. 2025:70. Grundlagsskyddet för rätten till ersättning vid rådighetsinskränkningar.